Jag vill inte ta mig igenom nånting.
Varför kan man inte spola tillbaka tiden, jag hade aldrig lagt till dig på bilddagboken, jag hade aldrig addat dig på msn, aldrig fallit för dig, aldrig hånglat med dig, aldrig älskat dig, aldrig ens känt dig. Allt hade varit så enkelt då. HELVETE. Du förstår att du får mig att vilja dö va? Det är din förtjänst just nu, du får mig att må så JÄVLA dåligt att det finns inte. Jag hatar dig för det. JAG HATAR DIG DITT JÄVLA CPSVIN! Jag borde lyssnat på dom som såg det, jag borde sett att du var ett svin. Jag önskar bara att du älskade mig, på riktigt. Men om du kom tillbaka nu, ville vara min vän eller vara min, skulle jag ALDRIG ta tillbaka dig, det är en sak som du ska ha jävligt klart för dig. Jag kan inte fatta att du fick mig att må så bra, och sen må så dåligt. Du kommer aldrig fatta, för du är så jävla störd i huvudet, och om du läste det här nu skulle du antagligen skratta åt all smärta du ger mig, för du hatar mig att hela ditt hjärta. Och det önskar jag att du inte gjorde.
Jag vet att jag sagt att jag glömt honom, men det har jag inte. Jag kan inte bara släppa personer så enkelt. Och jag vill inget annat än att glömma honom, TRO MIG! Men han har borrat sig in i mitt hjärta, det är liksom som en tumör som satt sig i hjärtat, den vill liksom inte släppa. Den har satt sig så jävla hårt, och om jag ska hetsa bort den, måste jag slita ut hela hjärtat, vilket gör att jag dör. Så låt det ta sin tid, bli inte arga på mig för att jag pratar om honom, för han existerar i min hjärna och i mitt hjärta. Jag kommer över honom förr eller senare.
Och jag vet att det går över och kommer kännas mycket bättre men
varför är man alltid en jävla nybörjare på sånt här?
Hjärta mot hjärta och hand i hand.
Nog med mitt självdestruktiva liv. PAPA, THIS IS THE SOUND OF SETTLING, PAPA PAPA.
mjaw, valborg ensam framför datorn nykter, kan det bli tråkigare? Jag drack lite öl förut, smakade aptestikel. Ingen kolsyra what so ever -sadface-
Nu ska jag gå och mögla i min säng och fundera på mitt s.k. liv.
<3
This is the sound of settling.
Jag orkar inte sköta mig, diabetesen går inte i första hand. Den går nog inte i hand överhuvudtaget... Jag orkar inte bry mig. Jag kan lika gärna missköta mig och bli inlagd igen. För jag bryr mig inte alls längre. Och det verkar inte som att det är särskilt många som gör det heller. Förlåt om ni nu gör det. Men jag ser det inte...
Har inte så mycket på hjärtat idag, inte som jag vill skriva här iaf. Om ni vill veta kan ni ju fråga på msn eller liknande.
Obetydelsefulla sms och telefonsamtal kan vara ganska betydelsefulla ändå.
<3
I loved you first.
Jag vill sluta upp med mina sömnproblem som börjar uppkomma. Kan inte sova på nätterna, även om jag inte sover på dagarna. Och nu kommer det bli ännu mera problem, med tanke på att jag måste sluta småäta och banta. Jag vet ju att ångesten väntar runt hörnet, och vad FAN ska jag göra åt saken? Jag vill sluta upp med mina jävla dumheter. Skulle vara skönt att slippa ätstörningarna iaf. För det är ett av mina minsta problem.
För övrigt, lever morfar? Jag tror faktist inte det. Men jag känner mig världssämst som gjort vad jag gjort mot honom. Jag vill vara en bra människa som lägger tid och kärlek på familj och släkt. Men jag är inte sån. Jag klarar inte av det. Kan inte ens prata med min moster längre... Det är något som förstör mig otroligt. Men jag kan inte, så rädd för att hon ska säga nåt till mamma. Så rädd för att någon ska säga nåt till mamma.
Jag är orolig för mamma, hon kan inte hantera någonting. Hon bryter ihop om jag glömmer köpa cola light. Hon har inga pengar och handlar max 1 gång i månaden. Det funkar inte längre. Jag orkar inte vara limmet i familjen. För jag kan inte hantera det heller. För jag är minst lika svag som du mamma. Orkar inte släpa på skiten som min familj ger mig längre. Kan inte hantera att mamma sitter och gråter och skriker i rummet brevid. Jag behöver komma härifrån, för evigt. Eller nej, inte för evigt. Men för en lång, lång tid.
Synd att man är för svag för allt. Allt, verkligen! Jag är för svag för att ens andas. Hur kan man tappa orken att andas? Jag vet inte, men jag verkar ha gjort det? Jag vill springa bort härifrån nu. Springa tills jag ramlar och dör. Springa och aldrig stanna, har någon annan haft den känslan i kroppen? Vad fan gör man åt den då?
Jag behöver någonting som håller mig borta från tankar överhuvudtaget. Jag orkar inte tänka på något alls, för mina regnbågsfärgade tankar är borta, mina glittriga tankar är borta, mina vita och lysande tankar är borta. Allt som är kvar är de svarta, mörka tankarna. Dom som drar ner mig själv. Dom som skapas av ensamhet och brist på ork. Hur blir man av med dom? (våga inte säga tänk positivt, det funkar inte)
<3 (tycker synd om er som läste, för jag lägger min skit på er)
Såpbubbler.
Kollar på nån värdelös film på 3an. Handlar om knark och sprit och tonåringar från typ förr i tiden. Dom ser ut som abba och alla är fulla, höga och slåss. Hmm, jaja kan väl vara trevligt det också. Man blir ganska sugen på att parta iaf!
Jag vill bara springa ut och göra vad fan jag vill. Jag vill vara fri, men det är jag verkligen inte! Visst, mamma låter mig göra väldigt mycket och hon litar på mig. Men om jag fick välja hade jag inte varit hemma någonsin. Orkar inte hemma. För här sitter man bara i sin ensamhet med ångest i kroppen. Hela jag skriker efter hjälp och frihet.
Jag svettas, även fast jag har fönstret öppet och bara pjamas på mig. Det suger ganska jävla hårt!
Jag är hungrig och har nyss ätit vad som räknades som 3 portioner potatismos. Fortfarande hungrig. Jag har godis, men jag är verkligen inte sugen. Min tvångsätning/hetsätning/överätning har gått överstyr och jag kan inte stoppa mig själv.
Help is needed, but can't be taken.
<3
Jag ser allt svart på vitt.
Kändes som att det var dags för en uppdatering. Livet känns inte bra, men inte heller skitdåligt. Det är lite lagom trorja. Fast egentligen vet jag inte.
Mamma säger att jag är autistisk, men jag vet knappt vad det är, så jag ska inte uttala mig om det. Men det skrämmer mig, to be honest.
Jag känner mig trött på livet. Vill att nåt stort ska hända snart. Jag VEEEEET att broder daniel ska spela på Way Out West och att jag har biljett dit och att jag borde vara skitglad över det, och tro mig det är jag, men jag behöver nåt innen det. Det är ju liksom i augusti, jag vill ha saker att göra konstant. Orkar inte sitta och tänka, det blir mest tankar som får mig att må dåligt. Om någon bara vill kidnappa mig bort härifrån eller nåt? Jag är bara så JÄVLA pank just nu. Jag vill åka härifrån, men pengarna tillåter inte det riktigt... Fuck life helt enkelt.
Jag är trött i hela kroppen och känner mig helt borta i tankarna, inte på ett bra sätt heller. Utan på det där sättet att tankarna vandrar bort och skallen blir helt tom. Det liksom ekar där inne. Några enstaka ord som studsar runt inne i huvudet. Det är jobbigt och jag vill kunna tänka klart för en gångs skull.
Nu ska jag slänga in kläderna i torktumlaren sen gå och sova. Dessen åker härifrån imorgon och jag får gå tillbaka till min ensamhet.
<3
Ligger i sängen och tänker: tänk på mig.
(Vill någon komma och torka mina tårar?)
Du la dig på rälsen
du var så trött, du lät tågen ta bekymren...
och det känns som jag gett allt jag kan ge
ändå har jag inte hittat vad jag letat efter
Jag har varit i alla städer...
letat efter dig...
When we were winning.
Just nu är jag bara jävligt less på att vara pank osv. Jag kan inte åka på way out west och jag vet att alla kommer vara där och se bd en sista gång. Så kommer jag sitta hemma och gråta och vilja dö. För det här är ju vad alla längtat efter, en sista bd-spelning som ska avsluta allt. Knyta ihop påsen liksom.
SÅ HAR JAG INGA PENGAR
JAG HAR ALDRIG PENGAR
OCH JAG FÅR INTE ENS ÅKA PÅ FESTIVALER FÖR MAMMA. Jag vill dö nu, på riktigt. För alla kommer vara där, utom jag.
Perfekt och oförstörbar.
Kan någon försöka få lite vett i skallen på mig? Jag känner mig förvirrad och ovettig. Helt virrig och störd? Hur botar man sånt?
Save me from myself
<3
If I go crazy, then will you still call me superman?
Nu ska jag kolla på csi, äta en kopp VARMA KOPPEN BROCCOLI OCH OST och sen sova. För min hals DÖDAR mig :C
Goré Naré biatches.
<3
It's my cool and I can't take it off.
Puss
Once i ran to you, now i run from you.
Jag kom först ifrån Bobski och stog med Fisken och Moa (som ska ha ett jävligt stort tack och förlåt). Jag grät, skrattade och sjöng. Stog i mitten av publiken och i mitten av scenen. Har aldrig svettats så mycket i hela mitt liv, sen så ramlade man och hade ingen kontroll över sina ben, så jag trodde min sista stund var kommen. Då insåg jag att det är inte döden jag jagar, det vore fel att dö. För jag var så JÄVLA rädd. Jag vill nog leva ändå, även fast döden är lockande, så vill jag inte (tydligen krävdes det en nära döden upplevelse för mig att inse detta). Men ja, sen efter typ några låtar så fick jag syn på Bobski och KASTADE mig dit. Grät somfan. Ja, jag vet inte. Det var fin konsert. Men jag får nog säga att det ändå inte slog Håkan 06 på liseberg. Sorry håkan<3
Men GUUUUD vad jag skrattade när han sa: Är det någon som vänder sig om för att gå ut HELLSTRÖM ÄR DÄR!!! HHAHHHHAHAHAHAHAHAHA HJÄRTEGULL<3
Tack Håkan för en UNDERBAR KONSERT, VERKLIGEN!!!
It's too late to apologize.
Kan jag inte bara för en gångs skull bli kär i någon som är kär i mig tillbaka. Någon som vill ligga brevid och bara kalla mig sin? Som jag kan få kalla minminminmin, BARA min... Verkar inte så.
Kom inte och säg att den rätta kommer. För jag behöver det NU! Inte sen, kan inte vänta i all evighet på att någon ska älska mig.
Å andra sidan förstår jag verkligen varför ingen faller för mig. Vem skulle vilja ha en fet, ful, äcklig tjej som är deprimerad? Nej precis, INGENINGENINGENINGEN! Ingen kommer någonsin vilja ha mig, för jag är som jag är. Och jag verkar inte kunna ändra på det.
But don't lay down and die, please be alive.
(It's too much to ask for.)
Bomfalleralla.
Har väl egentligen inte så mycket på hjärnan just nu. Längtar efter imorgon, Stockholm, Bobski och Håkan. Ska bli jävligt skönt att komma bort från världen och all skit. För det är det som händer när jag åker iväg. Jag får lämna verkligheten och leva på ett annat sätt i några dagar. Lättande somfan. Sen kommer Dessen hit också, jävligt skönt med närhet. Kommer bli en bra vecka yesindeed.
Förresten blir mitt hår afro när jag sover med stängt fönster!
<3
I will follow you into the dark.
Jag är världens sämsta kompis, säg inte emot. För det är jag verkligen.
Jag önskar verkligen att någon ville döda mig här och nu. Jag hatar mitt liv och mig själv. Jag vill vara någon annan. Någon som är snäll och bryr sig om folk. Som bryr sig om sig själv. Men jag bryr mig inte om mig själv, och det gör det svårt för mig att vara snäll mot andra.
Jag funderar på att försvinna ett tag. På riktigt. Bara stänga av telefonen. Dra ur datasladden och isolera mig. Jag skulle förmodligen dö då. På riktigt.
Men nej jag ska fortsätta kämpa, fortsätta må dåligt. Bara så ni vet
Men jag vill inte. Inte ens en liten, liten, liten del av mig vill leva.
Du är en tröst för gråtna ögon.
+
Sthlm, Bobski och Håkan i helgen
På måndag kommer Dessen och stannar en vecka
Håkan Hellström spelar i Mariestad den 3 Augusti (Vilka vill joina?)
Jag har mat hemma igen
Ska fota på jobbet imorgon
-
Klarar inte att inte tänka på dig
Mår sjukt dåligt psykiskt
Livrädd konstant igen
Fuldag x57846597465732682758235
Ensamheten äter upp mig inifrån
Vill dö
Orkar inte skriva en lång sammansatt text. Så jag gjorde några punkter på vad som är bra och dåligt.
Finns säkert mer, men orkar inte koncentrera mig för tillfället. Kanske bloggar senare om jag orkar
<3
All I want is you.
Jag behöver lite kärlek från fel sort. Kan ingen bara ge mig det?
Nej, juste ni kan ju inte det. Jag glömde bort det.
Jag behöver komma ifrån den här staden, någonstans där jag kan krypa ur mitt skinn och leva på riktigt, för Skövde håller mig tillbaka, kan inte göra vad jag _VILL_ göra här. Jag lever ett liv jag inte vill leva. Jag vill verkligen bli lycklig, men jag tror inte på lycka längre. Faktist så tror jag inte att man kan få långvarig lycka.
Det var nästan alltid svart i tankarna.
Silence speak louder than words.
Var på sjukhuset idag, älskar vädret för tillfället, soligt och vårigt, fåglarna sjunger och solen är allderles lagom varm. Men ändå känns det som att nåt saknas, den där värmen inuti som bara skriker vår har inte kommit än. Jag saknar den, för den borde ha kommit nu! Behöver lite närhet av vem som helst. Bara kom och kramas, pussas, picknicka och fota med mig? Jag behöver det verkligen. Speciellt med tanke på allt jävla skit som hänt på senaste tiden som bara fått mig att vilja dö. Men ja, den tanken... Kan väl inte säga att den har dött direkt, vill fortfarande dö, men kanske inte riktigt lika mycket. Men ja. Den existerar, så jag lovar ingen något för tillfället.
Förlåt för att jag lägger allt det här på er, läs inte om ni känner att ni inte orkar. För meningen är _INTE_ att få er att må dåligt, utan för att få mig att må bättre, för då kan jag hjälpa er bättre, och det är det jag vill. Annars hade jag nog aldrig ens försökt resa mig ur mitt svarta hål som jag bara faller längre och längre ner i. Jag vill ha hjälp, eran hjälp...
<3
Ingen, ingen, ingen, ingen hör.
Allt går åt helvete och jag beter mig egoistiskt, men jag behöver det just nu. Mitt kaos håller på att drabba alla runt mig. För jag vet inte
Just nu är jag förvirrad och stressad utan anledning.
Ska kolla på oth, uppdaterar mer ikväll om jag kan tänka klarare då.
love y'all
Det går aldrig över.
För jag bloggade alldeles för tidigt imorse. Innan någonting hunnit hända. Nu har mycket mer hänt. Eller ja, mycket och mycket. Men för mycket för mig att orka.
Faktorerna som får mig att vilja dö blir allt flera. Följa Anders exempel och hoppa från västerbron är jävligt lockande just nu...
Jag ska berätta nu, alltså. Imorse skrev Jp till mig. Han vad jävligt arg. Jag hade råkar berätta vad som hände mellan oss i luleå för hans bästa vän, vilket jag antagligen inte borde ha gjort... Men jaja. Jag visste nästan att det skulle bli såhär. Han skrev att han inte ville höra någonting från mig någonsin igen. Att jag var falsk och störd. Det gör ont, för jag är faktist kär i honom fortfarande. Orkar inte mera. Jag vill glömma honom, och jag behöver hjälp.
När jag ens nämner honom vill jag att ni stoppar mig, slår mig, byter samtalsämnen, vad som helst. Få mig att sluta. För jag verkar inte klara det själv.
Jag hatar kärlek, det sårar alltid värst.
Jag är livrädd för mig själv för tillfället.
Jag vet inte vem jag är.
Tänkte sjunga nåt för dig igen
Och när jag blir för full för att sjunga
Kan vi promenera hem i gbgregn
Jag flyger högt på det
Det känns som jag faller igenom igen
Och jag vet inte vem jag är
Men jag vet att jag är din
Vaknade imorse, kändes som att jag bara ville dö idag. Orkade egentligen inte gå upp, ville bara ligga kvar och ruttna bort i min säng. Ligga och tänka på döden och kärleken som aldrig kommer. Dystra svarta tankar som i princip alltid ligger i botten av mina tankar. Sen klev jag upp, satte på datorn och möttes av Håkans spelningslista. Och om han spelar samma låtar i Stockholm är min dröm gjord. För det första, KÄRLEK ÄR ETT BREV SKICKAT TUSEN GÅNGER och JAG VET INTE VEM JAG ÄR MEN JAG VET ATT JAG ÄR DIN. Jag är så JÄVLA glad över det. Sen är dom andra låtarna också så jävla värda! Alltså jag kommer gråta ihjäl mig, det skrämmer mig. För jag vet så väl att jag tappar kontrollen över min kropp när jag gråter. Faller ihop och får minnesluckor. Det skrämmer mig faktist... Men det lär ju bli den bästa konserten i år iaf! Känns som att inget slår Håkan Hellström 06 på liseberg, men vad som helst kan ju hända.
Tomheten börjar ta över igen, ska gå och äta lite. Det brukar ju hjälpa.
Puss och jag älskar er<3
Sophie's lyin.
Vi kan väl börja med att säga att jag inte sökte till idol. Clara som skulle supporta mig blev sjuk och följde inte med, viljet gjorde att jag FETBANGADE. Vågar inte själv liksom... Sen så istället köade jag till Håkan Hellström med massa bra människor. Gamla vänner med gamla minnen. Minnen från året 06 kröp sig fram. Otroligt fina minnen. Det är det bästa året i mitt liv, verkligen. Och när dom känslorna plockas fram så blir jag sådär längtig tillbakig. Alltså helvete med allt just nu. Om jag bara kunde få åka tillbaka till sommaren 06. Håkan Hellström på liseberg. Det var den bästa konserten i hela mitt liv. Inget slår den.
Frida, min gamla bästa vän, kom fram till mig och kramade mig och pussade mig. Jag blev chockad somfan med tanke på att vi inte pratat på flera månader. Vi har i princip ingen kontakt längre... Det är synd, för hon är den första poparen jag lärde känna. Även om hon inte är popare längre, vilket jag faktist itne heller anser mig vara, så skulle jag vilja ha henne som vän igen.
Sen så var Martina med också, kramades med henne också. Har inte träffat henne på evigheter. Det kändes verkligen när vi sågs. Jag vill att allt ska bli som 06 igen! Åh jag orkar inte 08
DET HÄR KAN DÖ
HATAR NOSTALGI
Kan någon bara ge mig bra minnen med det här året?
Kan någon ge mig minnen som slår året 06 med hästlängder?
Snälla?
Snook, svett och tårar.
Jag <3 snook
Tyckte bara ni skulle veta det.
Idag försov jag mig till jobbet, men det gjorde ingenting. När jag kom dit satt dom fortfarande och åt frukost, så jag satte mig ner och åt två mackor och pratade om knarkarungdomar typ. HAH.
Sen så typ diskade jag, vattnade blommor, fyllde på kakor/kokosbollar/mazariner och tog ner stolar från bord.
Vettigt jobb jag har, ja juste! Sen fick jag sluta en kvart tidigare för att den sista som jobbade där slutade då. Så dom tyckte jag skulle slippa sitta där ensam i en kvart HAHAHAHA! Jag förstår inte riktigt vad jag gör där? Känns mest onödigt när jag kan gå hemma och sova, prata i telefon, titta på tv, sitta vid datorn och laga mat? Hmm, jag jobbar dock bara 4 timmar om dagen. Det är faktist ganska lagom, om det hade funnits nåt att göra? Dom vill att jag ska vara självgående. Men jag är inte sån. Funkar inte på det viset! Jag behöver order och tillsägelser när det gäller jobb. Svårt att gå runt på sin tredje dag och se vad som behöver göras? HUMMUS!
Livet nu då, svårt och jobbigt idag. Ville inte gå upp imorse, kändes inte värt. Kändes som att jag skulle få mer ut ur dagen om jag sov bort den. Därför när jag kom hem åt jag mackor och ett äpple, sen gick jag och sov igen. Orkar inte bry mig idag. Känner att den här dagen kan gå och dö. Ge mig glass eller godis så blir jag nog lite gladare. Eller kanske ett ciggpaket, då skulle jag ÄLSKA DIG!
Godnatt people, jag nås alltid på mobilen eller hemtelefonen. FEEL FREE TO SEND SMS OR CALL.
Let's dance to joy divison.
Jag mår ÅT HELVETE FYSISKT DOCK. Inte tagit mitt långtidsverkande insulin på snart 4 dagar. Dvs, KETONFÖRGIFTNING, WOHO! Anledningen till att jag inte tagit det = har inget hemma, vilket gör det otroligt svårt! Och jag har varit för lat för att åka ner till apoteket och hämta ut.
Men jag ska åka till sjukhuset snart, och där får jag det tjanana. Dom lär vara LAGOM glada på mig, med tanke på att jag struntade i att åka igår och jag skiter i att ta insulin.
Någon slutar alltid älska först.
<3
Jag är livrädd för att leva och jag är dödsrädd för att dö
Nu är jag hemma, tänkte skriva av mig allt jävla skit som lagt sig på hjärnan när jag varit borta.
Jag har sjukt svårt att skriva blogg när någon annan sitter i rummet. Blir liksom distraherad, så det har bara blivit mina yttersta tankar den senaste tiden känns det som. Nu ska jag fördjupa mig i allt igen.
Och som sagt har bara några få fått mitt nya lösenord, jag uppskattar om ni läser, kommenterar och inte ger ut lösenordet.
Jag har hit rock bottom IGEN. Hur hände det? Det gick på tre/fyra sekunder bara? För det första är det kärleksproblemen, som gör att jag mår så JÄVLA dåligt... Ska dock bli av med dom idag. Det är inte lätt, men det behövs bli gjort. För jag kan inte leva såhär längre. Jag måste kunna gå vidare i livet utan att bara klänga mig fast. Men jag kan inte heller vara vän, så det känns lika bra att bara glömma honom. Bryta kontakten och gå vidare.
Sen så har jag blivit mer paranoid, inte så JÄTTE som jag var förut. Men han börjar komma ibland och knacka på... Det skrämmer mig, för jag vill inte tillbaka till den rädslan, den rädslan som INGEN kan rädda mig ifrån.
Sen Börjar jag få ångest mer och mer ofta. Bryter ihop på udda ställen och stänger in mig i mig själv. Blir mer och mer förvirrad också. From time to time så finner jag mig själv i konstiga situationer och förstår inte HUR FAN jag kan ha hamnat där?
Minnesluckorna också. Jag vet inte riktigt, dom kommer när känslorna tar över min kropp. Jag vet inte vad som händer och har inget minne av vad jag gör och vad som händer. Jag kan inte riktigt förklara. För det är nog svårt att förstå om man inte är i samma situation...
Jag vet att jag behöver hjälp. Och jag ska söka den. Men det tar tid. Jag har ju precis tagit det stora steget och uppsökt soc... Psykolog/kurator nästa?
Jag vet inte... Just nu får bloggen och vännerna stötta och hjälpa
Jag älskar er<3
Försent för Edelweiss.
Kände att för många kunde mitt lösenord och det kändes felfelfel
Jag ger ut lösen till typ knske 5 pers eller nåt.
Orkar inte leva. Idag känner jag verkligen hur humöret är helt nere på botten.
Jag behöver hjälp. Men jag vågar inte ta emot den...
HELVETE
Bloggar mer hemma.
Någon slutar alltid älska först.
Men att glömma kan vara jävlig svårt när man egentligen inte vill. Men man måste ibland...
Tänk om man kunde ta ett glömskepiller och bara glömma allt man någonsin känt för personen?
ORKAR INTE.
Jag vill inte leva längre. Inte nu, inte någonsin. Inte såhär...
ÅH, JÄVLA SKIT
Som om jag bryr mig.
Vill inte, orkar inte, klarar inte.
Jag kan inte förklara för er.
För att det går inte, ni förstår inte.
Ingen förstår.
Nu ska jag bryta allt...
ALLT ALLT ALLT ALLT
HAHAHAHAAHAHAHAHAAHHA
Lycka till :)
Jag är kroniskt låg.
Var inte rädda om ni hittar mig blödandes på golvet och badar i mitt eget blod.
För just nu vill jag skära upp hela kroppen och tömma mig på blod
Tömma mig på allt det där som får mig att leva
Blodet
Måste
Rinna
Ikväll
Och
Ni
Kan
Inte
Göra
Någonting
Alla drömmer om fåglar, även du, även jag.
Nu är det vår på riktigt...
Jag som hade planerat en massor för den här våren.
Den skulle innehålla fågelkvitter, vänskap, värme, lycka och KÄRLEK!
Men nu innehåller den, fågelkvitter, få vänner, varmt ute men kallt i mig, kärlekslöst.
Jag tänker ändå försöka göra det bästa av den här våren.
Jag har klarat mig utan kärlek förut, så vad är skillnaden nu?
Ingen... Precis. Life goes on. Du är bara en kille jag är kär i?
Kärlek går över. JAG KOMMER ÖVER DIG SNART!
Men, jag skulle inte ha något emot att bli älskad av dig... För du gör mig sådär varm inombords som bara kärlek kan göra... Och vem tackar nej till den värmen?
Jag inser att jag skrivit om kärlek dom senaste inläggen. Men det är det jobbigaste i mitt liv just nu. Och det är ju faktist min blogg, där jag ska skriva av mig. Så det som kommer ur hjärnan ner i fingrarna får stå här, helt enkelt.
Snart ska jag till jobbet. Jag tror jag kommer trivas där. Allt går i färgerna svart, vitt och lila. Det är mysigt och knappt några människor där. Jag ska för övrigt få fota lite och redigera till deras hemsida! Det gjorde mig glad att få höra!
Jag längtar tills det händer saker i mitt liv.
Åker iofs till Stockholm i helgen, men det vill jag inte ens. Jag vill åka till Göteborg till Cassandra, som jag för övrigt inte träffat på _sjukt_ länge! Men mamma tvingar iväg mig till pappa. Pappa kommer som vanligt inte låta mig åka till stan och träffa någon, för han tycker väl att vi ska prata om mötet eller nåt. Han kommer fråga en massa frågor som jag inte förstår och sen skratta när jag brister ut i gråt... Som vanligt.
Men ja, mer saker som händer! Jag åker nog till Götet nästa helg istället, då idol är där och jag är hetsad till att söka eftersom att jag inte fick söka i Luleå (och även stog jag 2 timmar minst i kylan och frös, så kolla på idol i luleå också, jag kanske är med i kön). Sen helgen efter det är det Håkan! Det ska bli sjukt bra! Bobski, jag och Håkan. Jag vill nog bara vara vi två. Visst, hälsa gärna på mig och sådär! Men jag vill dansa och springa runt och skrika med Bobski, MIN BÄSTA VÄN. Eller ja, en av mina bästa vänner (vart tog ni vägen förresten?). Sen på måndagen efter Håkan, kommer Dessen till Skövde och bor här en vecka! Dessen, en av mina bästa vänner! Bah, utan dom där två hade jag inte varit jag, just nu. Och det skall vi salutera dom för minsann! Efter Dessen åkt hem kommer jag sitta helt ensam och kall igen. Come visit?
Jag ska dra mig nu. Börjar klockan 9.
Jag gillar mina arbetstider! 09.00-13.00.
HEJDÅ
JAG HATAR FORTFARANDE DATORN OCH INTERNET OCH FÖRSÖKER HÅLLA MIG UNDAN BÄST DET GÅR
I will soon be gone.
Ikväll ska jag INTE sitta vid datorn, för jag orkar inte alla dåliga saker som händer mig när jag sitter vid datorn.
Skicka sms eller ring om ni orkar bry er
HEJDÅ<3
Seems like a joy surrender.
Du frågar mig vad kärlek är.
Men jag vet inget om det där.
Varför ska allt vara så outhärdligt svårt.
Så svårt att man är tvingad att ta fram rakbladen och skära djupa blödande sår?
DET ÄR VERKLIGEN SVÅRT ATT SLUTA OCH JAG TÄNKER INTE SKÄMMAS ÖVER ATT JAG SKÄR MIG, FÖR DET ÄR _TYVÄR_ EN DEL AV MIG OKEJ?
Jag ska söka hjälp... Snart. Jag lovar
Jag orkar inte må såhär. Men det verkar oundvikligt.
Jag får andra att må sjukt dåligt.
Jag får mig själv att må sjukt dåligt
Jag stinker rök för att mina kläder inte återhämtat sig efter visiten hos äckelTobbe.
JAG DÖR HÄR!?
HALLÅ!?
ÄR DET INGEN SOM SER MIG!?
ÄR DET INGEN SOM SER ATT JAG DÖR!?
INGEN SOM SER ATT JAG BLÖDER IHJÄL!?
Jag förstår inte.
Idag är det 1 April och det gör mig förbannat rädd.
Paranoid att allt och alla ska skämta bort mig.
RäddRäddRäddRäddRäddRäddRädd
Jag är också FORTFARANDE helt sjukt kär i Jp.
Det här vill inte släppa, även fast en del av mig vill det.
En del av mig vill ha honom så hårt och skulle kunna vänta i oändligheten på att han ska bli min
En annan del av mig säger, glöm honom. Han kommer aldrig tillbaka
Frågan är, vilken ska man lyssna på?
Den delen av mig som hoppas på lycka och kärlek?
eller
Den delen av mig som ger upp och har vant sig vid att vara ledsen?
Jag VILL INTE vara ledsen längre.
Jag vill vara lycklig och kär, som jag var förut.
Innan allt tog en konstig vändning.
Innan vi blev tillsammans i ett dygn och han ångrade sig?
JAG ÄLSKAR HONOM
Han vet det.
Jag vet det.
Ni vet det.
HAPPY PEOPLE NEVER FANTASIZE.
