Försvunnen och vilse.

Jag mår sjukt dåligt nu. Känns som att jag faller igen, precis som jag gjorde innan jag började må bättre. Men jag vill verkligen inte ner i mörkret där man knappt kan se ljuset som får en att vilja leva. Och jag vill inte vilja dö. För vem vill det egentligen? Alla vill väl vara lyckliga och älska livet, eller?

Jag vill sluta upp med mina sömnproblem som börjar uppkomma. Kan inte sova på nätterna, även om jag inte sover på dagarna. Och nu kommer det bli ännu mera problem, med tanke på att jag måste sluta småäta och banta. Jag vet ju att ångesten väntar runt hörnet, och vad FAN ska jag göra åt saken? Jag vill sluta upp med mina jävla dumheter. Skulle vara skönt att slippa ätstörningarna iaf. För det är ett av mina minsta problem.

För övrigt, lever morfar? Jag tror faktist inte det. Men jag känner mig världssämst som gjort vad jag gjort mot honom. Jag vill vara en bra människa som lägger tid och kärlek på familj och släkt. Men jag är inte sån. Jag klarar inte av det. Kan inte ens prata med min moster längre... Det är något som förstör mig otroligt. Men jag kan inte, så rädd för att hon ska säga nåt till mamma. Så rädd för att någon ska säga nåt till mamma.
Jag är orolig för mamma, hon kan inte hantera någonting. Hon bryter ihop om jag glömmer köpa cola light. Hon har inga pengar och handlar max 1 gång i månaden. Det funkar inte längre. Jag orkar inte vara limmet i familjen. För jag kan inte hantera det heller. För jag är minst lika svag som du mamma. Orkar inte släpa på skiten som min familj ger mig längre. Kan inte hantera att mamma sitter och gråter och skriker i rummet brevid. Jag behöver komma härifrån, för evigt. Eller nej, inte för evigt. Men för en lång, lång tid.

Synd att man är för svag för allt. Allt, verkligen! Jag är för svag för att ens andas. Hur kan man tappa orken att andas? Jag vet inte, men jag verkar ha gjort det? Jag vill springa bort härifrån nu. Springa tills jag ramlar och dör. Springa och aldrig stanna, har någon annan haft den känslan i kroppen? Vad fan gör man åt den då?

Jag behöver någonting som håller mig borta från tankar överhuvudtaget. Jag orkar inte tänka på något alls, för mina regnbågsfärgade tankar är borta, mina glittriga tankar är borta, mina vita och lysande tankar är borta. Allt som är kvar är de svarta, mörka tankarna. Dom som drar ner mig själv. Dom som skapas av ensamhet och brist på ork. Hur blir man av med dom? (våga inte säga tänk positivt, det funkar inte)

<3 (tycker synd om er som läste, för jag lägger min skit på er)