Försvunnen och vilse.

Fan att man ska behöva må såhär dåligt pga idioter som inte uppskattar en. FAN FAN FAN!

Blir så jävla trött på allt klagande här hemma.
Fattar du inte att om du fortsätter såhär så kommer du bli ensam?
Jag skulle nog vara världens bästa flickvän om jag fick den chansen.
Tack.

Måste lära mig hantera dissar. Lära mig att inte vara rädd för att bli dissad eller förolämpad.
Frågan är bara hur man gör.

Det är just sånthär som gör att jag inte släpper in folk. Att jag inte vill ha någon nära inpå. Det känns som att mitt hjärta brister, med hennes. Att se henne sådär ledsen och hjärtekrossad får mig att tro att jag gör rätt sak. Jag slipper allt som har med hjärtesorg att göra. Jag vägrar släppa in. Ytliga relationer är allt jag har. Vågar inte mer. Sen när jag väl kan tänka mig någon så gör jag något som bara fuckar upp det. Som ikväll. VARFÖR flirtade jag med han i kepsen? Varför lät jag Milad följa med hem. Varför varför varför? Jag orkar inte. Vet inte om han såg, men om han gjorde det så kommer orden "jag är inte sån" inte betyda någonting. För det är exakt sån jag är. I fuck on first date, liksom. Det är så jag har velat ha det. Jag blir ju iaf inte sårad. Vågar inte släppa in. När jag väl säger orden "jag är inte sån", så har jag släppt in någon ett steg innanför gränsen. Det är läskigt, men det betyder att "nej, jag tänker inte ligga med dig ikväll, för jag vill egentligen ha något mer". Någon gång vill jag våga känna hur det känns att släppa in någon innanför huden. Gilla någon mer än bara gilla sexet. Visst, så jag gör nu fungerar. Ingen blir sårad. Men ingen blir älskad heller. Det funkar för stunden, men jag vill älska och bli älskad tillbaka.

Jag saknar någon att bara hålla om. Egentligen någon som håller om mig. Pussar mig i nacken och drar fingertopparna längs min ryggrad. Att det kan vara så svårt att hitta någon som är villig att göra det. Även om jag hittade någon, hade jag inte vågat be om det ändå. Varför kan inte bara killar ta initiativet istället? Förstå att det är exakt det jag vill, kasta lite sten på fönsterrutan och be att få komma in. Kyssa mig och bara skeda hela natten lång. Jag behöver få vara en liten sked ibland. Ganska ofta egentligen, men det blir aldrig så. Jag sover ensam i min 120 säng och saknar någon som håller om mig, pussar mig i nacken och drar sina fingertoppar längs min ryggrad.

Vill inte vara inblandad i det här. På ett sätt är jag inte det heller. Men på ett annat så är jag det. Jag får skulden för allt, bara för att jag står upp för mig själv. Ska man behöva behandlas som skit bara för att man vågar säga ifrån? Tydligen.

Att må dåligt men inte ha någon att prata med.
Inte.
Någon.
Alls.

Jag saknar att ha någon som kan finnas där hela tiden.
Jag vill inte behöva någon.

Vill känna lycka någonstans i kroppen. Vill inte känna mig värdelös och äcklig i hela mig. Hela jag är fylld av ångest och äckel. Vill bara må bra i någon del. Känna att jag räcker i alla fall. Är det för mycket att be om egentligen?
Kanske bara borde knulla med allt och alla istället. Skita i allt. Supa, knulla och röka. Fuck life. Vad är jag här för, egentligen? Allt suger ju ändå. Speciellt jag. Som vanligt.

Saknar någon att cuddla med. Så kelsjuk att jag nästan dör. Behöver bara någon att sova bredvid som håller om mig. Är det för mycket begärt?

Spydde nyss.
Massor.
Det var äckligt.
Det var äckligt skönt.

Jag tror jag har glömt hur man gör?

Ångesten är ett faktum varje dag nu för tiden. Det känns inte direkt bättre att bli ignorerad. Eller ignorerad och ignorerad. Jag känner mig värdelös. Sanningen är nog den att jag är rädd att folk skäms över att ha legat med mig efteråt. Det känns som att dom vill hålla det hemligt för vem skulle egentligen vilja ligga med mig? Jag är ju jätteful och tjock. Säkert hemsk i sängen också. Fan vad jobbigt allting känns. Jag önskar att jag kunde gilla mig själv och tro gott om mig själv. Men det gör jag inte och det känns inte som andra gör det heller. Folk är bara vänner med mig för att vara snälla. För jag är varken fin eller snäll. Vad ser folk i mig egentligen? Killar: ett hål att knulla. Tjejer: ett fult offer som man går bredvid för att se snyggare ut.

Det känns inte bra i någon del av mig. Jag har vrålångest och attarax fungerar inte. Jag vill bara somna för att sen vakna och må bra. Se alla runt mig må bra. Bara orka leva. Jävla skithelvetesvärld och jävla skithelvetesliv. Jag vill bara ha ork.

Det känns som om jag ska dö. Jag kan inte andas och spyan ligger och väntar. Måste spy. Nu. Kommer dö.

Ah vänta lite. Ska bara plocka upp trosorna från golvet.