Jag vet inte vem jag är.
Tänkte sjunga nåt för dig igen
Och när jag blir för full för att sjunga
Kan vi promenera hem i gbgregn
Jag flyger högt på det
Det känns som jag faller igenom igen
Och jag vet inte vem jag är
Men jag vet att jag är din
Vaknade imorse, kändes som att jag bara ville dö idag. Orkade egentligen inte gå upp, ville bara ligga kvar och ruttna bort i min säng. Ligga och tänka på döden och kärleken som aldrig kommer. Dystra svarta tankar som i princip alltid ligger i botten av mina tankar. Sen klev jag upp, satte på datorn och möttes av Håkans spelningslista. Och om han spelar samma låtar i Stockholm är min dröm gjord. För det första, KÄRLEK ÄR ETT BREV SKICKAT TUSEN GÅNGER och JAG VET INTE VEM JAG ÄR MEN JAG VET ATT JAG ÄR DIN. Jag är så JÄVLA glad över det. Sen är dom andra låtarna också så jävla värda! Alltså jag kommer gråta ihjäl mig, det skrämmer mig. För jag vet så väl att jag tappar kontrollen över min kropp när jag gråter. Faller ihop och får minnesluckor. Det skrämmer mig faktist... Men det lär ju bli den bästa konserten i år iaf! Känns som att inget slår Håkan Hellström 06 på liseberg, men vad som helst kan ju hända.
Tomheten börjar ta över igen, ska gå och äta lite. Det brukar ju hjälpa.
Puss och jag älskar er<3
Vet hur de dagarna känns. Jag hade massa sådana innan. Speciellt på 25:an. När de tvingade upp en. Tvingade en göra saker. men allt man ville göra var att dö. Och när man var hemma och var helt själv. Då man sket i skolan och krälade sig fram om man ville någonstans. Och det dära med kärlek som aldrig kommer. Jag har inte varit kär eller haft någon som är kär i mig sedan midsommar 2005. Underbart att jag har ett datum på det. Seriöst Mia, jag har aldrig haft en riktig pojkvän.
