Försvunnen och vilse.

Här sitter man på natten igen, kan inte sova för alla jävla tankar kommer och vill inte gå, huvudet exploderar av alla tankar. På riktigt! Jag sitter med ungefär 75265624375328658734658765872364523645236547326432545 tankar i huvudet och kan inte prata med någon om dom, just precis för att ni inte klarar det. Och säg inte att ni gör det, för jag vet själv att ni inte gör det. Och jag svämmar över just nu. Därför kan jag inte sova.

Kollar på nån värdelös film på 3an. Handlar om knark och sprit och tonåringar från typ förr i tiden. Dom ser ut som abba och alla är fulla, höga och slåss. Hmm, jaja kan väl vara trevligt det också. Man blir ganska sugen på att parta iaf!

Jag vill bara springa ut och göra vad fan jag vill. Jag vill vara fri, men det är jag verkligen inte! Visst, mamma låter mig göra väldigt mycket och hon litar på mig. Men om jag fick välja hade jag inte varit hemma någonsin. Orkar inte hemma. För här sitter man bara i sin ensamhet med ångest i kroppen. Hela jag skriker efter hjälp och frihet.

Jag svettas, även fast jag har fönstret öppet och bara pjamas på mig. Det suger ganska jävla hårt!

Jag är hungrig och har nyss ätit vad som räknades som 3 portioner potatismos. Fortfarande hungrig. Jag har godis, men jag är verkligen inte sugen. Min tvångsätning/hetsätning/överätning har gått överstyr och jag kan inte stoppa mig själv.
Help is needed, but can't be taken.

<3