Försvunnen och vilse.

Att skada sig själv både fysiskt och psykiskt. Så jävla onödigt egentligen, ändå kan man inte låta bli. Jag är jävligt självdestruktiv, men nu har jag iaf inte skurit mig på sjukt länge, en månad tror jag faktist. Jag ska sluta. Det är mitt mål. Men självklart gör jag annat för att skada mig. Typ lyssnar på låtar som påminner mig om allt som hänt, går in i väggar, klämmer mina fingrar i dörrar/fönster, slår huvudet i väggen osv. Men ja, det är bättre än att skära iaf. Lämnar inte märken som man får operera bort för att bli av med. Är det värt egentligen? (jag ska inte säga att jag inte tycker det är värt det, för det tycker jag verkligen).

Nog med mitt självdestruktiva liv. PAPA, THIS IS THE SOUND OF SETTLING, PAPA PAPA.

mjaw, valborg ensam framför datorn nykter, kan det bli tråkigare? Jag drack lite öl förut, smakade aptestikel. Ingen kolsyra what so ever -sadface-

Nu ska jag gå och mögla i min säng och fundera på mitt s.k. liv.

<3