Försvunnen och vilse.

Jag mår sjukt dåligt idag, jag orkar verkligen inte mera idag. Åt helvete med allt! Jag vill bara lägga mig ner och dö!? Varför kan jag inte få göra det bara!? Nej, det går inte än, det är inte min tid än. Så istället sitter jag i min ensamhet och gråter tyst på mitt rum. Jag är trött på mitt liv. Att gråta dag in och dag ut. Gråta över att jag är jag och inte någon annan.

Jag behöver lite kärlek från fel sort. Kan ingen bara ge mig det?
Nej, juste ni kan ju inte det. Jag glömde bort det.

Jag behöver komma ifrån den här staden, någonstans där jag kan krypa ur mitt skinn och leva på riktigt, för Skövde håller mig tillbaka, kan inte göra vad jag _VILL_ göra här. Jag lever ett liv jag inte vill leva. Jag vill verkligen bli lycklig, men jag tror inte på lycka längre. Faktist så tror jag inte att man kan få långvarig lycka.

Det var nästan alltid svart i tankarna.