Försvunnen och vilse.

Äsch, jag vet inte egentligen. Ingenting kan förklaras med ord.
Jag kom först ifrån Bobski och stog med Fisken och Moa (som ska ha ett jävligt stort tack och förlåt). Jag grät, skrattade och sjöng. Stog i mitten av publiken och i mitten av scenen. Har aldrig svettats så mycket i hela mitt liv, sen så ramlade man och hade ingen kontroll över sina ben, så jag trodde min sista stund var kommen. Då insåg jag att det är inte döden jag jagar, det vore fel att dö. För jag var så JÄVLA rädd. Jag vill nog leva ändå, även fast döden är lockande, så vill jag inte (tydligen krävdes det en nära döden upplevelse för mig att inse detta). Men ja, sen efter typ några låtar så fick jag syn på Bobski och KASTADE mig dit. Grät somfan. Ja, jag vet inte. Det var fin konsert. Men jag får nog säga att det ändå inte slog Håkan 06 på liseberg. Sorry håkan<3
Men GUUUUD vad jag skrattade när han sa: Är det någon som vänder sig om för att gå ut HELLSTRÖM ÄR DÄR!!! HHAHHHHAHAHAHAHAHAHA HJÄRTEGULL<3

Tack Håkan för en UNDERBAR KONSERT, VERKLIGEN!!!