Jag ser allt svart på vitt.
Kändes som att det var dags för en uppdatering. Livet känns inte bra, men inte heller skitdåligt. Det är lite lagom trorja. Fast egentligen vet jag inte.
Mamma säger att jag är autistisk, men jag vet knappt vad det är, så jag ska inte uttala mig om det. Men det skrämmer mig, to be honest.
Jag känner mig trött på livet. Vill att nåt stort ska hända snart. Jag VEEEEET att broder daniel ska spela på Way Out West och att jag har biljett dit och att jag borde vara skitglad över det, och tro mig det är jag, men jag behöver nåt innen det. Det är ju liksom i augusti, jag vill ha saker att göra konstant. Orkar inte sitta och tänka, det blir mest tankar som får mig att må dåligt. Om någon bara vill kidnappa mig bort härifrån eller nåt? Jag är bara så JÄVLA pank just nu. Jag vill åka härifrån, men pengarna tillåter inte det riktigt... Fuck life helt enkelt.
Jag är trött i hela kroppen och känner mig helt borta i tankarna, inte på ett bra sätt heller. Utan på det där sättet att tankarna vandrar bort och skallen blir helt tom. Det liksom ekar där inne. Några enstaka ord som studsar runt inne i huvudet. Det är jobbigt och jag vill kunna tänka klart för en gångs skull.
Nu ska jag slänga in kläderna i torktumlaren sen gå och sova. Dessen åker härifrån imorgon och jag får gå tillbaka till min ensamhet.
<3
jag vill hälsa på dig, någon gång snart. sötnos :*
Autistisk? Se på filmen rainman så förstår du hur en autistisk person är. Och snabbt kommer du inse att det är det sista du är.
När jag inte vill tänka så brukar jag hålla mig sysselsatt med småsaker. typ hets-städa rummet, måla, plocka upp saker från mitt golv, rätta till konstverk på väggen, eller nåt. Fast egentligen vill jag bara bort härifrån, men jag har knappt vänner i Stockholm längre, så jag har ingenstans att ta vägen. Antigen till mamma eller pappa, och det är lika bra och lika dåligt på båda ställena.
Men, jag har börjat gå till det där stället, det dära typ taket på tunneln. sen går jag hem när jag tröttnat. (Y)-string
