It's too late to apologize.

Jag känner mig jävligt heartbroken igen. Jag kan verkligen inte sluta tänka på kissen. Jag FÖRSÖKER verkligen, men det är svårt. Jag var ju verkligen kär på riktigt. Love never really dies... Orkar inte kärlek. Och även hur många gånger jag säger det, så slutar jag ju ändå inte bli kär. Please don't talk to me, I fall inlove so easily. Helvete.
Kan jag inte bara för en gångs skull bli kär i någon som är kär i mig tillbaka. Någon som vill ligga brevid och bara kalla mig sin? Som jag kan få kalla minminminmin, BARA min... Verkar inte så.
Kom inte och säg att den rätta kommer. För jag behöver det NU! Inte sen, kan inte vänta i all evighet på att någon ska älska mig.
Å andra sidan förstår jag verkligen varför ingen faller för mig. Vem skulle vilja ha en fet, ful, äcklig tjej som är deprimerad? Nej precis, INGENINGENINGENINGEN! Ingen kommer någonsin vilja ha mig, för jag är som jag är. Och jag verkar inte kunna ändra på det.

But don't lay down and die, please be alive.
(It's too much to ask for.)

Kommentarer
Postat av: malin

du är varken fet ful eller äcklig

2008-04-18 @ 07:30:21
Postat av: Sissel

Du, precis sådär kände jag också. Tänkte på det vi hade gjort även fast man visste att det inte skulle hända igen. Man måste släppa det, men man ska få låta det ta sin tid.. (För mig tog det ett halvår.)

Sen så kom ju han som både var ursnygg, snäll, som gjorde allt för mig och som bara ville vara MIN. "Han" fanns på riktigt.. Men jag känner inte samma sak för honom. Jag känner mig så himla komplicerad, men han var helt enkelt inte menad. "Den där killen" kommer komma så smångingom, både till dig och till mig! Puss på dig, jag saknar dig.

2008-04-18 @ 17:32:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0