I swear the happiest day of my life is the day that I die
Jag fyller 17 i Augusti. På min födelsedag ska jag se Broder Daniel på Way Out West. Det är en dream coming true. Jag har också diabetes och tar inte heller hand om den. Orkar inte sprutor och blodsocker, orkar inte heller äta rätt som man borde. Men sånt suger ju. Har en ätstörning som faktist gör det omöjligt för mig att hålla mig borta från att äta konstant. För det är det jag gör. Det är sällan jag inte har någonting i munnen. Godis och socker håller jag mig ganska bra borta ifrån. Men det slinker väl också ner då och då. Bor hos både mamma och pappa för tillfället. Jag är skriven hos mamma i skövde, men ska/har flyttat till pappa i Stockholm, för det är där jag ska gå gymnasiet. Har en helbror som är 13, han fick nyss diabetes. Han har haft det i ca 3 veckor nu. Jag fick också min diabetes när jag var 13... Generna vetu. Har två halvyskon, en syster som heter Mikaela (6 år) och en bror som heter Rasmus (3 år). Dom är solstrålarna i mitt liv och jag älskar dom av hela mitt hjärta. Pappa har förstört en stor del av mitt liv genom att kalla mig ful, äcklig, sagt att han skäms över mig och att jag är en dålig förebild för mina syskon. Det har borrat ett hål i mitt hjärta, som aldrig kommer läka. För han behandlar mig inte bra. Men han är den enda chansen jag har att komma någonstans i livet. För jag kan inte bo kvar i Skövde. It makes me suicidal. Jag är fet som ett jävla mumintroll och det gör att jag äter mera. För det är en av grejerna som får mig att må sämst.
Något mer ni undrar?
You know the happiest day of my life
I know the happiest day of my life
I swear the happiest day of my life is the day that I died
<3
Silence, like a whisper.
Ska upp till Simsjön imorgon igen... Egentligen vill jag inte det. Men jag är så illa tvungen, nu när min moster och kusin är där. Min kusin (9 år), ringde nyss och frågade om jag inte skulle komma upp idag. Jag får så dåligt samvete. Men jag behöver vara själv. Klarar inte av att umgås med släkt för länge. Jag spyr ur mig saker som dom egentligen inte borde veta... Det är inte bra, det ger mig ångest och gör mig ängslig. Det känns som att dom kommer tvinga mig till en psykolog snart. Pappa säger att jag är tvungen om jag ska flytta dit, vilket jag ska. Så ja, dags att ta tag i livet och försöka göra något bättre.
Pappa har dessutom hotat att sätta lås på skafferi, kylskåp, sval och frys om jag inte får pli på min ätstörning... Det kommer göra mig galen och ännu mer deprimerad. Det går inte att tvinga bort en ätstörning... Dessutom blir man aldrig frisk från en ätstörning. ALDRIG! Jag är fast i träsket forever and ever. För en ätstörning är en del av hjärnan, för att bli av med den så måste man hugga bort en del av hjärnan, och det går inte. Så man sitter där, föralltid. Med maten som fiende.
Nu ska jag gå och mögla, eller gå ut och gå. Egentligen borde jag gå ut och gå, men jag är säker på att jag kommer ligga i min säng och mögla istället. För det är mindre ansträngande. Och to be honest, jag orkar inre längre. Det går inte.
Maybe this time it won´t heal
Maybe this time it will bleed untill I´m free
<3
Never take me back to the neonlights
Känslan av övergivenhet smärtar.
Just nu känns det värdelöst att leva igen.
Du är min fallskärm när jag faller.
Idag åker jag tillbaka till Skövde. Ska fira midsommar, sen stannar jag där ett ganska bra tag. Jag orkar inte facea pappa och Jennifer för tillfället. Det är bara jävligt synd att jag inte kan träffa Mikaela och Rasmus. Jag älskar dom verkligen, men jag TÅL INTE pappa och Jennifer (jävla hagga). Men det ska bli skönt att åka hem till Skövde lite. Om någon söt göteborgare har lust att träffa mig eller om någon annan befinner sig i området, FEEL FREE! Jag har en egen lägenhet om någon känner för att parta osv! Jag är bra på att vara själv, men usel på att vara ensam.
Jag är kluven somfan.
Nothing's fine
I'm torn
I'm all out of faith
This is how I feel
<3
Blunda då hårt och viska att allt, allting kommer bli bra.
Nästan varje dag spenderas hos Tom på sjukhuset. Inatt sov jag hos min moster för att jag, pappa och jennifer hade ett samtal igår, slutade i massor av tårar och andnöd. Men ja, vi fick ändå ganska mycket out in the open. Nu är jag fortfarande hemma hos min moster, hon jobbar och jag sitter vid hennes dator och passar då på att skriva några rader i bloggen.
Jag ska åka till sjukhuset klockan 4 ungefär kan jag tänka mig. Min moster slutar då. Hon är cool och jobbar på aftonbladet! Hon är bra, för hon förstår sig på mig och är bra att prata med, när man känner att allt är helvete och vännerna mår för dåligt för att orka lyssna och bry sig om en. Då är det bra med mostrar!
Funderar på att åka hem till Skövde ett tag. Liksom chilla där ett tag, träffa mina söta göteborg kompisar, plus att dessen ska befinna sig i västra götaland. Det skulle värma mig otroligt att träffa henne nu. Jag saknar henne oändligt. Iofs alla mina v-g vänner. Jag behöver er också. Förlåt att jag aldrig gör tid för er, att jag inte kommer hem. SORRY :C
Nu ska jag gå och vila lite framför tvn, för jag känner mig mest trött och virrig idag. Ingen trevlig känsla kan jag väl inte påstå.
När du tappat dig helt, när du släcker om natten och tystnaden i ditt
Rum känns så stor att du inte kan andas
Blunda då hårt och viska att allt, allting kommer bli bra
När du tappat dig helt, när du släcker om natten och tystnaden i ditt
Rum känns så stor att du inte kan andas
Blunda då hårt och viska att allt, allting kommer bli bra
När du tappat dig helt, när du släcker om natten och tystnaden i ditt
Rum känns så stor att du inte kan andas
Blunda då hårt och viska att allt, allting kommer bli bra
När du tappat dig helt, när du släcker om natten och tystnaden i ditt
Rum känns så stor att du inte kan andas
Blunda då hårt och viska att allt, allting kommer bli bra
<3
Det är okej att vara svag.
Min bror har fått diabetes. Den meningen känns bara så overklig, ni anar inte. Exakt samma ålder som jag fick min. Det är så sjukt jävla jobbigt. Visst visar jag en fasad, jag visar att jag är stark. Verkligen. Men jag är inte stark, inuti är jag ihålig och svag. Det här är sjukt jävla jobbigt för mig. För jag vill inte att han ska gå igenom det här. Jag gick igenom det och det är ett rent helvete. Sen vill jag inte att han ska sköta sin diabetes så dåligt som jag gör. ÅÅÅÅÅHÅ DET HÄR ÄR SÅ SVÅRT. Varför skulle det bli såhär? Varför just han? Åh, jag ska snart åka till sjukhuset och umgås med honom. Bajs och helvete.
Feel my pain.
Kom kampsång, kom kärlek till dom som saknar nån om natten
Kom kampsång, kom längtan till dom som tappat den på vägen
<3
Känn ingen skam för mig Södermalm.
Sinnesställning: Funkar för tillfället, ledsen att Håkan är slut och är jävligt trött på att han fortfarande förstör mitt liv.
Det är mitt eget fel
Vad som än händer med mitt hjärta
För jag har alltid vetat
Att du inte skulle stanna
Jag är hellre ensam, än lycklig med någon annan.
<3
Från samma säng, lyssna till samma regn.
Jag orkar inte blogga när jag är stressad, jag är typ mycket stressad när jag ska försöka blogga hos andra. Så sorrrrrry!
IDAG SKA JAG PÅ HÅKAN!!!!!!!! och dansa tango!
Vad jag bryr mig om nu
Är att från samma säng
Lyssna till samma regn
<3
Somnar 07, vaknar igen på natten.
Nu ska jag avsluta det här inlägget och idag mår jag ganska bra. Förutom vissa jobbiga tankar som inte vill försvinna riktigt. Men snart! Jag måste bara låta det här ta sin tid...
Du vet var det sitter och siktar tills du riktigt säkert vet att det hittar in<3
Där ingen annan kommit in. Hjärtat väljer blint
Nu när jag svalt det kan du dra det hur långt du vill. Du vet jag vill bli din
O ingen annan kommer in. Hjärtat gör mig blind
Långsamt, långsamt, åh så långsamt.
Too late to cry,
Too broken to move on.
<3
Stay awake with me
Jag har rivit upp gamla sår och hittat dig igen, jag vill inte ha dig under min hud, är det så svårt att bara ge sig av?
I don't know what i'd do without you
<3
Mitt indiehjärta slår och slår och slår.
Jag mår verkligen kasst nu... Jag har insett saker som jag inte vill inse, men ja, what to do? Jag vet inte, jag får väl helt enkelt försöka överleva det här också, även fast det är svårt.
Jag hetsade för mycket, jag ville gå vidare för fort. För jag trodde jag var stark för att jag har vart igenom det här förut. Men ja, jag hade fel. Jag är precis lika svag och det här är annorlunda mot allt jag någonsin vart igenom förut. Så ny upplevelse som är för svår att släppa, för svår att ha kvar. Vad gör man då?
Nu ska jag iaf snart åka till västerhaninge (mina gamla hemtrakter), möta Sissel och gå en 1½ timmes promenad. Sen åker jag hem, väntar på att Bobskiba ska sluta skolan och åka in till staden och kanske om det finns några flakåkare idag igen. Dom var trevliga igår och försöker stänka öl på oss och en brud sjöng "för jag vill ju bara vaaaa din tjej" och pekade på mig HAHAHA. Det var roligt trevligt osvosvosv!
Tell me this night is over.
Cause I wanna start living my life,
Before I get much older.
<3
He told me I was beautiful, and went back to bed.
Här sitter man hemma hos Olle och ser ut som en 30-årig kvinna och är rädd för barnen som leker i hallen. Vågar inte ens gå och äta frukost! Jag är lite rädd för barn med stora glosögon, iaf i såna här situationer! Jag fick ta mod till mig för att ens våga gå och kissa! Jag gillar inte det här riktigt...
Men jag kan ju glädjas åt att jag ska träffa fina människor hela veckan! Det gör mig glad och varm i kroppen. Vilket var ett jävligt dumt uttryck, med tanke på att det är varmt som helvetet just nu. JÄVLA SKIT! Jag ska ta med mig en vattenflaska iaf! Så jag inte får sådär äckligt ont i skallen(ballen HAHA)!
Jag drömde inatt en mardröm typ... Det var innan mamma och Tomba skulle åka till utlandet, Tomba hade min ljusblåa "jacka" på sig. Jag SLET in honom i mitt rum hemma och skrek som en galning och drog av honom tröjan. Han blev typ hysterisk och fick monstertänder och jagade mig... Sen vaknade jag av att ett barn skrek, HÖGT! Men det var kanske lika bra!
Nu ska jag snart gå och duscha, muhghfskghdskjgsd. JAG ÄR RÄDD! -skrika-
Samson came to my bed, told me that my hair was red.
He told me I was beautiful, and went back to bed.
<3
800 grader
Jag mår bättre, men långt ifrån bra. Jag har svårt att förstå hur jag kan göra såhär mot mig själv just nu. Orkan te helt enkelt. MIN MOSTER HAR INGEN IS, DET GÖR MIG LEDSEN!
If I could change one thing in life
I'd make time for us.
<3