I swear the happiest day of my life is the day that I die

The story of my life.

Jag fyller 17 i Augusti. På min födelsedag ska jag se Broder Daniel på Way Out West. Det är en dream coming true. Jag har också diabetes och tar inte heller hand om den. Orkar inte sprutor och blodsocker, orkar inte heller äta rätt som man borde. Men sånt suger ju. Har en ätstörning som faktist gör det omöjligt för mig att hålla mig borta från att äta konstant. För det är det jag gör. Det är sällan jag inte har någonting i munnen. Godis och socker håller jag mig ganska bra borta ifrån. Men det slinker väl också ner då och då. Bor hos både mamma och pappa för tillfället. Jag är skriven hos mamma i skövde, men ska/har flyttat till pappa i Stockholm, för det är där jag ska gå gymnasiet. Har en helbror som är 13, han fick nyss diabetes. Han har haft det i ca 3 veckor nu. Jag fick också min diabetes när jag var 13... Generna vetu. Har två halvyskon, en syster som heter Mikaela (6 år) och en bror som heter Rasmus (3 år). Dom är solstrålarna i mitt liv och jag älskar dom av hela mitt hjärta. Pappa har förstört en stor del av mitt liv genom att kalla mig ful, äcklig, sagt att han skäms över mig och att jag är en dålig förebild för mina syskon. Det har borrat ett hål i mitt hjärta, som aldrig kommer läka. För han behandlar mig inte bra. Men han är den enda chansen jag har att komma någonstans i livet. För jag kan inte bo kvar i Skövde. It makes me suicidal. Jag är fet som ett jävla mumintroll och det gör att jag äter mera. För det är en av grejerna som får mig att må sämst.
Något mer ni undrar?

You know the happiest day of my life
I know the happiest day of my life
I swear the happiest day of my life is the day that I died

<3

Silence, like a whisper.

Idag var en okej dag. Runt 12 gick jag och Evelina ner på stan och hämtade pengar till mig och försökte få ut ett visa ung till mig (fick inte ut nåt). Sen gick vi runt i lite affärer och Evelina köpte lite krimskrams. Jag köpte mat, så jag kunde göra runnbrödrullar. Jag gjorde 2 små, sen åt jag upp resten av brödet med räkost istället. Dvs min diet funkar inte riktigt som den ska för tillfället. Men jaja, jag orkar inte nu. Jag mår för dåligt för att orka bry mig om min vikt. Kommer fortsätta klaga på hur fet och vidrig jag är, men jag orkar inte ta tag i det bara.

Ska upp till Simsjön imorgon igen... Egentligen vill jag inte det. Men jag är så illa tvungen, nu när min moster och kusin är där. Min kusin (9 år), ringde nyss och frågade om jag inte skulle komma upp idag. Jag får så dåligt samvete. Men jag behöver vara själv. Klarar inte av att umgås med släkt för länge. Jag spyr ur mig saker som dom egentligen inte borde veta... Det är inte bra, det ger mig ångest och gör mig ängslig. Det känns som att dom kommer tvinga mig till en psykolog snart. Pappa säger att jag är tvungen om jag ska flytta dit, vilket jag ska. Så ja, dags att ta tag i livet och försöka göra något bättre.

Pappa har dessutom hotat att sätta lås på skafferi, kylskåp, sval och frys om jag inte får pli på min ätstörning... Det kommer göra mig galen och ännu mer deprimerad. Det går inte att tvinga bort en ätstörning... Dessutom blir man aldrig frisk från en ätstörning. ALDRIG! Jag är fast i träsket forever and ever. För en ätstörning är en del av hjärnan, för att bli av med den så måste man hugga bort en del av hjärnan, och det går inte. Så man sitter där, föralltid. Med maten som fiende.

Nu ska jag gå och mögla, eller gå ut och gå. Egentligen borde jag gå ut och gå, men jag är säker på att jag kommer ligga i min säng och mögla istället. För det är mindre ansträngande. Och to be honest, jag orkar inre längre. Det går inte.

Maybe this time it won´t heal
Maybe this time it will bleed untill I´m free


<3

Never take me back to the neonlights

Jag orkar inte längre. Jag mådde faktist bra! Jag gjorde det. Men nu vet jag inte vad som hände. Eller jo, det gör jag. Men jag kan inte förklara det för er. För det är en känsla som jag redan förklarat för många gånger, men ingen verkar förstå.

Känslan av övergivenhet smärtar.

Just nu känns det värdelöst att leva igen.






jag är inte skyldig nån nåt längre.

<3

Du är min fallskärm när jag faller.

Har sovit så sjukt jävla pissdåligt inatt. HATAR DET! Jag har tankar i huvudet som liksom fastnat lite. Som inte vill ge sig av. Då blir det lätt att man ligger till klockan 3 och grubblar. Sen när jag väl somnade, så vaknade jag en gång varje timma. Jag orkar inte om jag inte får sova! Mitt humör förändras beroende på hur mycket jag sover. Just nu, NOT SO GOOD! Pappa är ett svin, men det visste nästan alla redan. Jag undrar hur fan han lyckas så dåligt? Hur han kan prioritera som ett jävla cp!? Jaja, det ligger i hans nya natur att vara så. För det är rätt (enligt HONOM iaf).

Idag åker jag tillbaka till Skövde. Ska fira midsommar, sen stannar jag där ett ganska bra tag. Jag orkar inte facea pappa och Jennifer för tillfället. Det är bara jävligt synd att jag inte kan träffa Mikaela och Rasmus. Jag älskar dom verkligen, men jag TÅL INTE pappa och Jennifer (jävla hagga). Men det ska bli skönt att åka hem till Skövde lite. Om någon söt göteborgare har lust att träffa mig eller om någon annan befinner sig i området, FEEL FREE! Jag har en egen lägenhet om någon känner för att parta osv! Jag är bra på att vara själv, men usel på att vara ensam.

Jag är kluven somfan.

Nothing's fine
I'm torn
I'm all out of faith
This is how I feel

<3

Blunda då hårt och viska att allt, allting kommer bli bra.

Nästan varje dag spenderas hos Tom på sjukhuset. Inatt sov jag hos min moster för att jag, pappa och jennifer hade ett samtal igår, slutade i massor av tårar och andnöd. Men ja, vi fick ändå ganska mycket out in the open. Nu är jag fortfarande hemma hos min moster, hon jobbar och jag sitter vid hennes dator och passar då på att skriva några rader i bloggen.

Jag ska åka till sjukhuset klockan 4 ungefär kan jag tänka mig. Min moster slutar då. Hon är cool och jobbar på aftonbladet! Hon är bra, för hon förstår sig på mig och är bra att prata med, när man känner att allt är helvete och vännerna mår för dåligt för att orka lyssna och bry sig om en. Då är det bra med mostrar!

Funderar på att åka hem till Skövde ett tag. Liksom chilla där ett tag, träffa mina söta göteborg kompisar, plus att dessen ska befinna sig i västra götaland. Det skulle värma mig otroligt att träffa henne nu. Jag saknar henne oändligt. Iofs alla mina v-g vänner. Jag behöver er också. Förlåt att jag aldrig gör tid för er, att jag inte kommer hem. SORRY :C

Nu ska jag gå och vila lite framför tvn, för jag känner mig mest trött och virrig idag. Ingen trevlig känsla kan jag väl inte påstå.

När du tappat dig helt, när du släcker om natten och tystnaden i ditt
Rum känns så stor att du inte kan andas
Blunda då hårt och viska att allt, allting kommer bli bra
När du tappat dig helt, när du släcker om natten och tystnaden i ditt
Rum känns så stor att du inte kan andas
Blunda då hårt och viska att allt, allting kommer bli bra
När du tappat dig helt, när du släcker om natten och tystnaden i ditt
Rum känns så stor att du inte kan andas
Blunda då hårt och viska att allt, allting kommer bli bra
När du tappat dig helt, när du släcker om natten och tystnaden i ditt
Rum känns så stor att du inte kan andas
Blunda då hårt och viska att allt, allting kommer bli bra

<3


Det är okej att vara svag.

Min bror har fått diabetes. Den meningen känns bara så overklig, ni anar inte. Exakt samma ålder som jag fick min. Det är så sjukt jävla jobbigt. Visst visar jag en fasad, jag visar att jag är stark. Verkligen. Men jag är inte stark, inuti är jag ihålig och svag. Det här är sjukt jävla jobbigt för mig. För jag vill inte att han ska gå igenom det här. Jag gick igenom det och det är ett rent helvete. Sen vill jag inte att han ska sköta sin diabetes så dåligt som jag gör. ÅÅÅÅÅHÅ DET HÄR ÄR SÅ SVÅRT. Varför skulle det bli såhär? Varför just han? Åh, jag ska snart åka  till sjukhuset och umgås med honom. Bajs och helvete.

Feel my pain.

Kom kampsång, kom kärlek till dom som saknar nån om natten
Kom kampsång, kom längtan till dom som tappat den på vägen

<3


Känn ingen skam för mig Södermalm.

Håkan igår var så magiskt och skönt att jag inte ens orkar försöka förklara med ord! Det regnade INTE! FATTAR NI!? Håkan får gärna flytta tillbaka till Stockholm, som en i bandet påstod att han nu måste göra. Direkt när Håkan kom ut på scenen och jag hörde tro och tvivel, började jag gråta. Sen självklart, BRÄNNÖ SERENAD(jag hatar dig ditt bittra svin som gjort det här mot mig), efter den slog det slint i huvdet på mig. Jag blev liksom lite apatisk och kunde inte gråta mer. När jag hörde att han spelade "kärlek är ett brev skickat tusen gånger", gick jag bak och lämnade min plats till Bobski (näst längst fram, ska ni veta!) och gick bak och ställde mig hos Olle och försökte inte höra låten. Det gick bra! Inga tårar och jag la knappt märke till att det var den han  spelade. To be honest, det var skönt. Även om den är en av mina favoritlåtar, orkade jag inte just då (tack igen din jävel, DU FÖRSTÖR MITT LIV!). Efter konserten gick jag och Bobski till skansen för att åka därifrån, vilket visade sig vara mycket smart! När vi kom hem, somnade jag nästan direkt och Bobksi satt vid datorn till typ för sent och nu ligger hon avdäckad här och jag har TRÅKIGT och är HUNGRIG! bööööh(nor)

Sinnesställning: Funkar för tillfället, ledsen att Håkan är slut och är jävligt trött på att han fortfarande förstör mitt liv.

Det är mitt eget fel
Vad som än händer med mitt hjärta
För jag har alltid vetat
Att du inte skulle stanna
Jag är hellre ensam, än lycklig med någon annan.

<3

Från samma säng, lyssna till samma regn.

Det regnar typ... KUL! Det är aldrig sol när håkan är i Stockholm. DET SUGER! Men jaja, det funkar ändå!
Jag orkar inte blogga när jag är stressad, jag är typ mycket stressad när jag ska försöka blogga hos andra. Så sorrrrrry!

IDAG SKA JAG PÅ HÅKAN!!!!!!!! och dansa tango!


Vad jag bryr mig om nu
Är att från samma säng
Lyssna till samma regn


<3

Somnar 07, vaknar igen på natten.

Sitter hos Kajsa, som ligger och sover. Blev en ganska vild kväll igår (inte mig emot)! Lite minnesluckor har jag nog, men jag minns ändå väldigt mycket. Det läskiga var att på partyt, träffade jag en tjej som jag känner igen jättemycket och är helt säker på att jag träffat förut, 2 av en av mina bästa kompisars ex och en kille som jag kände igen lite, som kände igen mig också. Och Jocelyn och Fredrik också, dom är verkligeN JÄTTEMYSIGA! Kajsa och jag blev ganska fulla, ja. Vi hoppade studsmatta(vilket jag har väldigt roliga bilder ifrån, TACK FREDRIK!) det var sjukt läskigt! För kajsas kompis "Rasmus"(han heter egentligen inte det, men jag minns helt enkelt inte hans namn?).Efter ett tag sa grannarna att dom ringt polisen. Kajsa och jag sprang bort till en lekplats som var ganska långt därifrån, åt chips osv. Sen när vi kom tillbaka var det inte alls lika mycket människor där längre. Dvs det var inte alls lika mycket oljud och sådär. Det blev en mysig fortsättning på kvällen, vi däckade i sängen på natten och sen idag har vi typ sovit, sovit, sovit, varit på Kristian Anttila och sovit, HAHAHA. Men vi är så sjukt bakis att vi inte orkar göra något annat. Men just nu är jag DÖÖÖÖHUNGRIG! Men jag vet inte när dom ska äta middag här, så jag chillar så länge. Kollar på någonting på mtv, verkar vara ett rätt värdelöst program, typ "all access" eller nåt. BLÖÖÖÖÖÄÄÄÄÄÄÄÄH! Jag är trött, funderar på att sova lite till, HAHA. Men vad ska man göra en kväll som denna? Det är iofs rätt fint väder, men ORKAAAAAA?! Nu råkade jag göra någonting, datorn låter och skickade ut en skiva, HAHAHA. Jag har skillzen (H).

Nu ska jag avsluta det här inlägget och idag mår jag ganska bra. Förutom vissa jobbiga tankar som inte vill försvinna riktigt. Men snart! Jag måste bara låta det här ta sin tid...


Du vet var det sitter och siktar tills du riktigt säkert vet att det hittar in
Där ingen annan kommit in. Hjärtat väljer blint
Nu när jag svalt det kan du dra det hur långt du vill. Du vet jag vill bli din
O ingen annan kommer in. Hjärtat gör mig blind
<3

Långsamt, långsamt, åh så långsamt.

Jag hatar när jag gråter mig till sömns... Min kudde blir så blöt och äcklig. Man ser rester av det smink som blev kvar sen den senaste ångestattacken. Det går inte att göra någonting åt det här, jag har redan testat alla knep i boken. Och varför i helvete ska jag ligga här och må så jävla dåligt? När han inte ens lägger en simpel tanke på mig? Och om han nu gör det  så är den fylld av hat och bara mörka tankar, det kan jag nästan sätta pengar på... Och det blir såhär varje gång. Det slutar alltid med att jag ligger och lyssnar på håkan och gråter över vad jag inte kan få. Vad jag aldrig kan få. Jag säger att jag är stark, att jag varut igenom det här förut. Men ändå ligger jag här. Jag önskar att det någon gång blev som jag ville. Jag trodde verkligen det här skulle funka. Att det för EN GÅNGS SKULL skulle funka. Att jag skulle älska och älskas tillbaka. Men ändå gick det åt helvete. Jag är ett helvete. Mitt liv är ett helvete. Jag vill bara vara lycklig och älskad?

Too late to cry,
Too broken to move on.


<3

Stay awake with me

Jag sitter hemma hos Bobskiba och vi ska åka och hoppa studsmatta hos min pappa. Jag vet inte hur jag känner för honom längre. Eller alltså, det är klart jag älskar honom, han är min pappa och jag vet att han älskar mig. Vad jag inte förstår är varför han sårar mig så? Det är ju anledningen till att jag inte är hos honom längre. Det blir för mycket med allt, helt enkelt.

Jag har rivit upp gamla sår och hittat dig igen, jag vill inte ha dig under min hud, är det så svårt att bara ge sig av?

I don't know what i'd do without you

<3

Mitt indiehjärta slår och slår och slår.

Jag mår verkligen kasst nu... Jag har insett saker som jag inte vill inse, men ja, what to do? Jag vet inte, jag får väl helt enkelt försöka överleva det här också, även fast det är svårt.

Jag hetsade för mycket, jag ville gå vidare för fort. För jag trodde jag var stark för att jag har vart igenom det här förut. Men ja, jag hade fel. Jag är precis lika svag och det här är annorlunda mot allt jag någonsin vart igenom förut. Så ny upplevelse som är för svår att släppa, för svår att ha kvar. Vad gör man då?

Nu ska jag iaf snart åka till västerhaninge (mina gamla hemtrakter), möta Sissel och gå en 1½ timmes promenad. Sen åker jag hem, väntar på att Bobskiba ska sluta skolan och åka in till staden och kanske om det finns några flakåkare idag igen. Dom var trevliga igår och försöker stänka öl på oss och en brud sjöng "för jag vill ju bara vaaaa din tjej" och pekade på mig HAHAHA. Det var roligt trevligt osvosvosv!

Tell me this night is over.
Cause I wanna start living my life,
Before I get much older.

<3


He told me I was beautiful, and went back to bed.

Här sitter man hemma hos Olle och ser ut som en 30-årig kvinna och är rädd för barnen som leker i hallen. Vågar inte ens gå och äta frukost! Jag är lite rädd för barn med stora glosögon, iaf i såna här situationer! Jag fick ta mod till mig för att ens våga gå och kissa! Jag gillar inte det här riktigt...

Men jag kan ju glädjas åt att jag ska träffa fina människor hela veckan! Det gör mig glad och varm i kroppen. Vilket var ett jävligt dumt uttryck, med tanke på att det är varmt som helvetet just nu. JÄVLA SKIT! Jag ska ta med mig en vattenflaska iaf! Så jag inte får sådär äckligt ont i skallen(ballen HAHA)!

Jag drömde inatt en mardröm typ... Det var innan mamma och Tomba skulle åka till utlandet, Tomba hade min ljusblåa "jacka" på sig. Jag SLET in honom i mitt rum hemma och skrek som en galning och drog av honom tröjan. Han blev typ hysterisk och fick monstertänder och jagade mig... Sen vaknade jag av att ett barn skrek, HÖGT! Men det var kanske lika bra!

Nu ska jag snart gå och duscha, muhghfskghdskjgsd. JAG ÄR RÄDD! -skrika-


Samson came to my bed, told me that my hair was red.
He told me I was beautiful, and went back to bed.


<3


800 grader

Trött, grinig, varm och svettig FY I HELVETE FÖR DENA VÄRME! Den är verkligen inte rolig? Över 30 grader igår, HUR ORKAR MAN!? Jag vill ha moln och blåst om det ska kunna vara varmt, pallar inte som det är nu!

Jag mår bättre, men långt ifrån bra. Jag har svårt att förstå hur jag kan göra såhär mot mig själv just nu. Orkan te helt enkelt. MIN MOSTER HAR INGEN IS, DET GÖR MIG LEDSEN!

If I could change one thing in life
I'd make time for us.


<3

RSS 2.0