Försvunnen och vilse.

Håkan igår var så magiskt och skönt att jag inte ens orkar försöka förklara med ord! Det regnade INTE! FATTAR NI!? Håkan får gärna flytta tillbaka till Stockholm, som en i bandet påstod att han nu måste göra. Direkt när Håkan kom ut på scenen och jag hörde tro och tvivel, började jag gråta. Sen självklart, BRÄNNÖ SERENAD(jag hatar dig ditt bittra svin som gjort det här mot mig), efter den slog det slint i huvdet på mig. Jag blev liksom lite apatisk och kunde inte gråta mer. När jag hörde att han spelade "kärlek är ett brev skickat tusen gånger", gick jag bak och lämnade min plats till Bobski (näst längst fram, ska ni veta!) och gick bak och ställde mig hos Olle och försökte inte höra låten. Det gick bra! Inga tårar och jag la knappt märke till att det var den han  spelade. To be honest, det var skönt. Även om den är en av mina favoritlåtar, orkade jag inte just då (tack igen din jävel, DU FÖRSTÖR MITT LIV!). Efter konserten gick jag och Bobski till skansen för att åka därifrån, vilket visade sig vara mycket smart! När vi kom hem, somnade jag nästan direkt och Bobksi satt vid datorn till typ för sent och nu ligger hon avdäckad här och jag har TRÅKIGT och är HUNGRIG! bööööh(nor)

Sinnesställning: Funkar för tillfället, ledsen att Håkan är slut och är jävligt trött på att han fortfarande förstör mitt liv.

Det är mitt eget fel
Vad som än händer med mitt hjärta
För jag har alltid vetat
Att du inte skulle stanna
Jag är hellre ensam, än lycklig med någon annan.

<3