Det är okej att vara svag.
Min bror har fått diabetes. Den meningen känns bara så overklig, ni anar inte. Exakt samma ålder som jag fick min. Det är så sjukt jävla jobbigt. Visst visar jag en fasad, jag visar att jag är stark. Verkligen. Men jag är inte stark, inuti är jag ihålig och svag. Det här är sjukt jävla jobbigt för mig. För jag vill inte att han ska gå igenom det här. Jag gick igenom det och det är ett rent helvete. Sen vill jag inte att han ska sköta sin diabetes så dåligt som jag gör. ÅÅÅÅÅHÅ DET HÄR ÄR SÅ SVÅRT. Varför skulle det bli såhär? Varför just han? Åh, jag ska snart åka till sjukhuset och umgås med honom. Bajs och helvete.
Feel my pain.
Kom kampsång, kom kärlek till dom som saknar nån om natten
Kom kampsång, kom längtan till dom som tappat den på vägen
<3
