Mitt indiehjärta slår och slår och slår.
Jag mår verkligen kasst nu... Jag har insett saker som jag inte vill inse, men ja, what to do? Jag vet inte, jag får väl helt enkelt försöka överleva det här också, även fast det är svårt.
Jag hetsade för mycket, jag ville gå vidare för fort. För jag trodde jag var stark för att jag har vart igenom det här förut. Men ja, jag hade fel. Jag är precis lika svag och det här är annorlunda mot allt jag någonsin vart igenom förut. Så ny upplevelse som är för svår att släppa, för svår att ha kvar. Vad gör man då?
Nu ska jag iaf snart åka till västerhaninge (mina gamla hemtrakter), möta Sissel och gå en 1½ timmes promenad. Sen åker jag hem, väntar på att Bobskiba ska sluta skolan och åka in till staden och kanske om det finns några flakåkare idag igen. Dom var trevliga igår och försöker stänka öl på oss och en brud sjöng "för jag vill ju bara vaaaa din tjej" och pekade på mig HAHAHA. Det var roligt trevligt osvosvosv!
Tell me this night is over.
Cause I wanna start living my life,
Before I get much older.
<3
