.
Jag känner att min psykiska och fysiska hälsa får folk att tröttna på mig. Jag vet att det är det enda jag pratar om. Men ni förstår inte hur ont jag har och hur hårt det slår tillbaka på mig. Att ha konstant ont är det värsta som finns. Jag önskar att jag vore död istället. Jag håller fast vid mina ord som jag sa innan jag blev diagnostiserad. Jag dör hellre än att ha reumatism. Jag har aldrig haft så ont i hela mitt liv som jag har nu. Det är allt jag pratar om, för det är allt jag kan tänka på. Hur fucking jävla ont det gör. Dag in och dag ut. Ni förstår inte och kommer antagligen aldrig förstå. Men jag vet inte vad jag ska ta mig till för att slippa det här.
Vad ville du?
Jag vet inte vad jag ska ta mig till med alla känslor som bara virvlar runt i mig. Jag gråter och slår i kudden om vartannat. Jag är så jävla arg på allting och jag orkar inte vara ett känslomässigt vrak. Jag kan inte hantera det på något annat sätt än att trycka i mig mat. Kan inte stoppa känslorna från att bara storma i mig. Får inget lugn. Inte ens när jag sover. Allting stör och ingenting får mig att känna mig tillfreds.
Arrrrg.
Jag är så arg på allting och det gör mig så jävla trött på alla. Jag vill mest bara dunka in huvudet på allt och alla. Vill ha någon slags lättnad.
Jag kan inte förklara, som vanligt. Kan dessutom inte skriva mer nu, för min handled gör för ont. Skit ner er. hejdå
Jag kan inte förklara, som vanligt. Kan dessutom inte skriva mer nu, för min handled gör för ont. Skit ner er. hejdå