Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav.

Hmm, jag  vet inte riktigt hur jag ska förklara hur jag känner.
Allt känns jävligt kasst, men saktidigt ganska bra. För att jag borde vara glad.
Eller?
Fan, allt går åt olika håll, och mitt huvud hänger inte med.
Var på Timo igår. Det var fint, tills jag bröt ihop och jag vet inte riktigt vad som hände.
Det brukar bli så när känslorna tar över min kropp.
Hmm, jag ska för övrigt fråga min läkare om jag får tillgång till en psykolog.
För jag kan inte leva såhär, det går helt enkelt inte.
Nu är jag i Luleå och mår lite hur som helst känns det som. Min kropp bryter ihop och hjärnan fungerar inte som den ska.
Jag är också jävligt förvirrad och rädd för vad som händer hänäst...
Ni som jag vill ska veta vet.
Jag är trött på mig själv.
hejdå

Dom säger att allt är för konsten.

Kan någon bara säga åt mig att vara lugt?
Kan någon säga att allt ordnar sig ändå?
Även fast jag inte tror er? ÖVERTALA MIG
Snälla?
Jag klarar inte av att må som jag gör nu
Jag är nervös och har ångest i hela kroppen.
Jag skulle verkligen uppskatta om någon ringde mig klockan 12:55 imorgon
För då går min buss ifrån ett ställe jag aldrig varit på förut.
Missar jag den så kommer jag frysa ihjäl...
Jag är nervös... Jag är så jävla nervös
KOMMER ALLT ORDNA SIG ELLER!?
Kan någon bara veta svaren?

There is no time for us.

Jag ska gå ut och gå snart
Prata av mig, det är det sättet jag överlever
Är det att leva på andra? Hummus...

Jahaja, imorgon åker jag till norrland och jag är nervös somfan
Har varit på toa typ 784329572495672435 gånger idag känns det som.
Tänk på allt som kan hända?
Tänk på allt som inte kan hända?
VARFÖR ÄR ALLT FUCKED UP IN MY MIND!?
Jag behöver lite kärlek, eller nej, MYCKET KÄRLEK
och snälla ge mig det?
Jag kanske inte är värd det trots allt?

Det är mycket HUMMUS i min mosiga hjärna just nu.
Kent/Håkan/BD får rädda morgonen/dagen/kvällen/natten
För ni finns ju inte där.
Eller ju generaliserar jag
Bodil, tack för att du orkar prata med mig. Tack för att du tar allt med en nypa salt. Någonting med dig får mig att skratta även fast jag gråter. Det är inte många som lyckas med ska du veta. Tack för att du ringer mig när jag ber om det. För det är fint att prata med dig. Tack för alla roliga kvällar vi spenderat. Tack för alla internskämt vi har tillsammans. Tack för att du finns helt enkelt.
Dessirée, tack för att du ringer när jag är hysterisk. Tack för att du håller med om det jag säger. Tack för att du sitter lite i samma sits som jag. Tack för att du orkar med mig i 11 dagar(vilket jag hoppas att du gör). Tack för att du hjälper mig med i princip allt. Tack för att du är du.

Ni andra, visst jag kanske älskar er osv, men gör mer för mig? Jag behöver faktist dom där samtalen som ni inte ringer utan anledning. Dom samtalen som egentligen inte behövs där man pratar om ingenting och ändå allt? Dom där samtalen som ni tror jag överlever utan, fast jag inte gör det egentligen.
Ni får hata mig om ni vill, jag förstår er.

När du är tunn som luft, så är du nästan perfekt.

2
Det är TVÅ dagar kvar.
Jag är dö-nervös!
HUMMUS
JAG BLOGGAR VARJE DAG
OCH INGEN LÄSER
ELLER TYP 5 PERS
vilka är ni?
Jag funderar på att göra en upplåst blogg.
Men det är ju så JÄVLA läskigt?
tänk om någon som inte borde läsa läser?
Jag vet inte än.
Får väl SE HUR FAN DET BLIR.
Säg inte att det kommer gå bra
För det vet vi inte än.
ÅH
KENTKENTKENTKENTKENT!
Jag är trött i huvudet.
Ont somfan
Hungrig
Deppad
Nervös
Stressad

Jag känner att jag är på väg mot en jävla ångestattack.
Hmm, datorn hjälper inte till direkt.
Men jag orkar itne hitta på något.

It's your quiet heart, and your silence.

Jag har nyss dödat min hamster, tycker alla ska veta det.
Att jag är en cold-blooded killer...
Jag blev utskälld av en gubbe också, det fick mig att börja gråta.
Varför är jag en sån hemsk människa?

Den vackraste stunden i livet var den när du kom.

ALLTSÅ
JAHA
SÅ ÄR DET

jag har varit på möte med: mamma, pappa, sussi (pappas frus mamma), min kommuntant, en kurator, två diabetessköterskor och min diabetesläkare.
Det var iofs igår. Men jag skriver om det nu för att, ja, jag orkade inte igår.
Det började väl bra. Tills dom frågade mig; vart vill du bo då?
Jag bröt ihop... Kunde inte andas och låg och skrek och grät på bordet. Ramlade sedan av stolen ner på golvet och låg och skakade. Skrek massa saker jag inte minns och ja... Alla vet mer nu. Några vet för mycket...
Jag gillar inte när folk vet för mycket om mig... Det skrämmer mig något otroligt.
Iaf så slutade mötet med att jag ska få kontakt med soc. Bo i socgrupp typ. Ett hus med typ massa barn som inte har någonstans att bo... Men det är nog bättre än att bo hos mamma eller pappa... Hoppas jag iaf.
Sen så ville dom att jag skulle prata med psykolog också. Men det tvärnekade jag. Att jag går till soc är ett stort steg för mig. Men jag ska ta det. Psykolog kanske är nästa steg. Det vet man aldrig

Sen idag var jag på möte med min kommuntant om praktikhelvete.
Börjar praktisera den 3 April för er som undrar. På ett ungdomscafé i stan. Kommer jobba från 9 till 12-13 ungefär... Jag klarar inte mera, eller snarare mitt psyke klarar inte mera. Men det kommer säkert bli ganska bra :)

Nu ska jag tvätta ur min bruna toning som jag har i för att mitt hår var GRÅTT.
Ja, som en gammal tant ungefär
PUSS PÅ ER
JAG ÄR RÄDD FÖR SOC OCH PSYKOLOGER!

Tomt.

Allt är åt helvete nu.
Jag saknar så jävla många, jag mår dåligt för att min mamma inte kan ta hand om varken sig själv eller mig. Det kan inte jag heller för den delen. Jag mår dåligt över att jag bor i Skövde. Jag mår dåligt över att jp är/var arg på mig. Jag mår dåligt över att jag saknar. Saknad bryter ner mig mentalt, iaf den här saknaden. Jag mår dåligt över att dom andra sover och jag sitter här och i princip väntar på att datorns batteri ska dö.
Jag vill ha någon vid min sida, NU! Jag behöver verkligen det. Behöver någon som behöver mig. Jag behöver kärlek från alla håll jag kan få dom nu. För jag är så otroligt ensam och dålig på att ta hand om mig själv för tillfället. Det är inte roligt. För jag vill ju må bra, jag vill ta hand om mig själv och andra, men i det sinnestillstånd jag är i nu är det inte möjligt. Inte på ett endaste vis. Nu tänker jag avsluta det här inlägget och kanske skriver senare igen när datorn fått ladda lite. Hejdå puss

Feeling, feeling, feeling, feeling, feeling, feeling, FEEEEEELING!

Jaha, då var det åt helvete igen då
HHAHAHAHAHA
MAMMA FRÅGADE OM MIN ARM
OMFG
JAG BA
EH BOBSKIS CPKATT
HAHAHAHAHA GODAVÄNNER MIN MAMMA HAR KOMMIT PÅ MIG :)

Kärleken övervinner allt.

Kärleken övervinner allt.



Min hjärna har slutat fungera igen...
Jag hoppas att allt ordnar sig innan helgen, för jag mår inte bra idag. Inte alls om jag ska vara ärlig
JAG VÄNTAR OCH VÄNTAR OCH VÄNTAR
Men det kommer aldrig, eller hur?
Ska jag sluta vänta eller fortsätta hoppas
FAN VAD ALLT ÄR JOBBIGT
JAG ÄR SÅ JÄVLA SÅRBAR JUST NU
SÅ MINSTA LILLA GER MIG ÅNGEST OCH GRÅTATTACKER
så jävla kul...
Kan någon krama mig?
Kan någon ta mig ifrån det här helvetet hemma?
Jag orkar inte vara mamma, jag är bara 16 år.
Jag orkar inte ta hand om  en tonåring, okej!?
Döden är ganska lockande idag, men jag vet att allt kommer bli bättre snart igen.
Så om jag ger upp nu är det elakt mot mig själv när jag vet att det ordnar sig.
Ibland ger bara hjärnan upp.

Tell me this night is over.

Någon inuti mig säger att någonting har hänt, men jag vet verkligen inte vad. Så om det hänt något med någon kommer jag typ dö. Jag... vet inte. FAN! jag hatar att känna såhär. Jag kanske vet vad det beror på. Men jag är inte säker, det känns inte rätt helt enkelt. Det känns som att det hänt någon nära någonting. MEN SNÄLLA JÄVLA ORO FÖRSVINN! Jag borde kanske försöka  gå och sova eller nåt. För jag blir GALEN av att sitta här och fundera, för oron blir bara större och starkare. Jävla skit, hjälp mig någon?

När allt annat är falskt och fel.

Just nu känns allt ganska förjävligt. Men jag försöker verkligen tänka positivt, ingenting blir ju bättre av att jag går och ältar problemen. Jag har pratat med dom som jag velat prata med det om och det känns bra. Jag har deras fulla stöd, det är skönt att veta att när man faller är dom redo att ta emot en. Jag har nog aldrig känt mig så säker som nu. Jag har svallande känslor överallt! Kärlek från olika sorter överallt, även hat. Men det är mer kärlek. Sen är våren här snart också! Det gör mig lycklig, fågelkvitter, kärlek, blåa himlar och sol<3!
ÅH, jag älskar det här. Jag kan må dåligt men samtidigt tänka glatt! Det kunde jag verkligen inte förut. Mycket har förändrats inuti mig. Min hjärna, mitt tankesätt och mitt sinne. Så kan man nog förklara det. Jag är GLAD, jag tycker alla borde bli lite glada nu! För det är ensamt att vara glad själv...

Jag avslutar med lite Håkan, det känns bra.

Kan du älska mig om jag föll i tusen bitar?

Kan du beskydda mig?

Jag behöver hjälp nu.
Allt har varit sjukt bra senaste tiden, så egentligen är jag inte förvånad att det hände någonting såhär dåligt nu.
Jag är förstörd och äcklad och rädd och jag vet inte. Jag behöver värme nu. Någon frivillig som kan komma och kramas med mig? Det här väntade jag mig inte. Jag är påväg ner mot bottnen igen och jag vet inte om jag kan vända. Hur kunde det här hända utan min vetskap? Hur kunde så mycket hänt under ytan utan att jag visste eller ens la märke till det? Jag tänker inte skriva här VAD det är som har hänt. Litar jag på er och känner att jag kan prata med er om det så gör jag det. Fråga inte ens vad som hänt. För ni kanske inte förtjänar att veta. Jag är så otroligt rädd nu. Jag behöver komma härifrån mer än någonsin. Snälla ta mig härifrån nu? Det här funkar inte i längden mamma. Du måste skärpa dig nu. Ta tag i din skit och försök kämpa dig uppåt. Om jag klarar det, klarar du det.

Disorder.

Disorder.


Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt.

Kärlek är lättare än vi gör den.
Vi gör den svår och krånglig.
Som en vän sa, kärlek är som en vägg utan tapet
Men människorna sätter på tapeten ändå!
Varför?
Hmm, det vet jag icke
NU GER JAG DIG MIG
VARSÅGOD
gör vad du vill
puss

Nu kan du få mig så lätt.

Nu är det så att JAG ÄR FORTFARANDE GLAD
Det fortsätter gå uppåt!
Ljuset kommer närmre och jag HOPPAS att det håller i sig.
Det gör jag, för så sjukt bra jag mår nu vill jag aldrig tillbaka ner dit där jag varit igen.
Never ever.
Men LEV I NUET!
nu mår jag bra och jag ska ta vara på det :D

Nu ska jag fortsätta den här kvällen
och jag hoppas allt går väl
PUSS

RSS 2.0