Got my head into the iceage
Jag behöver eran hjälp, okej?
Jag vill berätta för min familj att jag har skurit mig. Men jag vill att dom ska förstå att det var längesen och att det är slut med det. Jag vill kunna gå utan strumpbyxor och inte behöva gömma ärren längre. Jag orkar inte det. För det är en del av mig. Det sitter på mig och det är ingen annan än JAG som har gjort dom. Jag är så rädd att dom inte ska förstå. Att dom ska skicka mig till psykolog/kurator och att jag ska behöva prata om det. Jag vill inte gå tillbaka till dom stunderna i min hjärna. Jag vill inte tänka på det. Jag vill bara lära mig att leva med det. Lära mig att leva med att visa ärren, att slippa dölja konstant. Det är en av sakerna jag tänker mest på. Hur ska jag dölja dom? Jag har misslyckats flera gånger. Men jag vill bara sluta nu.
Så hur ska jag säga det?
life it's bad in itself
oh life it's bad
it's bad in itself...
<3
This town kills you when you are young.
i'm sooo tired.
Jag har ätit dåligt och inte skött min diabetes idag. Mest för att dom på sjukhuset aldrig blir nöjda. Varför försöka om dom ändå inte ska uppskatta det. Jag vet, jag vet. Jag borde sköta mig för min skull. Men jag gör det på något sätt för att såra dom. Egentligen skadar jag bara mig själv. Men det känns bättre.
Imorgon ska jag sköta mig. Jaja. That's how I work. Live with it.
Jag kanske ska meddela att jag har fett i levern, pga1 Inte skött diabetesen, pga2 för att jag druckit. HAHAHAHA orkaaaaaaaaaaa! Jag tänker inte sluta direkt xD
Nu mår jag fett illa. USCH!
Hejdå och förlåt för att jag uppdaterar sämst :*
en hand mot min strupe
och andas blir svårt
en hand runt min hals
klämmer alltför hårt
och benen dom bär
inte längre min kropp
stå...
<3
I'm nothin' but a small talk.
Men varför känns allt så kasst och meningslöst nu efteråt? Varför känns det som att jag är den enda människan på jorden? Varför känner jag mig så ensam?
Åh jag orkar inte fundera längre, jag är inte en fungerande människa, hur mycket jag än vill vara det.
Even though we don't get along
I still love you
<3
I'll be wearing these scars for everyone to see.
Jag orkar inte dölja mitt liv såhär, alla ska få möjligheten att läsa iaf!
Bumblebees
Så nu när jag sitter här hos Bobskiba tänker jag säga att om ni undrar hur jag mår, släng iväg ett sms/samtal. Jag svarar oftast i telefonen och i princip alltid på sms. Så don't be afraid. PUSS
För övrigt mår jag relativt bra. Förutom en sak, men det är inget farligt
Jag älskar att inte må skit!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag överdriver inte alls med utropstecken ska ni veta, det känns bra.
Varje gång jag runkar, tänker jag på din mamma
Varje gång jag runkar, så är hon här hos mig
Din mamma, din mamma, din mamma
Din mamma, din mamma, din mamma
Stjärthål stjärthål, stjärthål, stjärthål osv.
<3
Where do tears go when they don't show?
Jag hatar att jag haft rätt hela tiden
Jag hatar att jag måste göra saker som jag inte ens vill
Jag hatar att jag hatar allt
Jag älskar tanken på döden.
Vad ska hålla mig vid liv nu då?
jag vet inte längre.
Fast jag vet varför jag har legat och gråtit mig själv till sömns alla dessa nätter utan anledning.
Tack
And where do tears go when they don`t show?
Where do years go? We waste them so.
Who counts the tears? Who sees your fears?
Who counts the years, when they disappear?
</3
