Försvunnen och vilse.

Jag satt och tänkte på min situation. Hur jag egentligen mår. Lyssnar på gammal musik som jag brukade gråta till. Det tar inte längre. Jag mår relativt bra för att vara jag. Det enda jag ibland mår sådär jättedåligt över är alla mina fysiska sjukdomar. Visst jag har lows. Speciellt när jag haft en jättefin tid med mina vänner och den tar slut och jag måste säga hejdå. Men jag kan ändå till viss del känna att jag träffar dom snart igen och har det minst lika roligt igen.
Jag har verkligen växt som person och det har jag mig själv att tacka. Såklart mina vänner också. Utan er hade jag inte varit någonting. Men jag har verkligen tagit tag i mitt liv och känner livsglöd. Jag VILL leva och jag VILL vakna nästa dag. Det fanns en tid då allt jag ville var att dö. Jag hade konstant ångest och tänkte att mitt liv kommer aldrig fixa sig. Jag vet inte vad det var som faktiskt ändrade mina tankesätt, men något var det. Jag vaknade på morgonen och var glad. Såg fram emot dagen och sådär. Det är helt sjukt. Alla dessa låtar som fått mig att gråta sönder hela mig själv, får mig bara att tänka på mitt förflutna och får mig att känna mig stark! Jag känner mig som en helt ny människa. Jag har lämnat vänner som dragit ner mig, stulit energi och tryckt ner mig istället för att pusha mig. Jag har nya vänner som alltid försöker pusha mig framåt på ett sätt som faktiskt fungerar. Jag är så nöjd med mitt liv. Jag vill nästan gråta lite för att jag har det så bra som jag faktiskt har det. Visst, jag har mina hjärnspöken och det kommer jag nog alltid ha. Men jag mår bra. Jag kan med ärlighet i rösten säga att JAG MÅR BRA! Jag börjar mitt liv och snart flyttar jag hemifrån också. Åh, jag är så stolt. Jag älskar mitt liv!
PUSSPUSSPUSSPUSS!