Försvunnen och vilse.

Jag känner att min psykiska och fysiska hälsa får folk att tröttna på mig. Jag vet att det är det enda jag pratar om. Men ni förstår inte hur ont jag har och hur hårt det slår tillbaka på mig. Att ha konstant ont är det värsta som finns. Jag önskar att jag vore död istället. Jag håller fast vid mina ord som jag sa innan jag blev diagnostiserad. Jag dör hellre än att ha reumatism. Jag har aldrig haft så ont i hela mitt liv som jag har nu. Det är allt jag pratar om, för det är allt jag kan tänka på. Hur fucking jävla ont det gör. Dag in och dag ut. Ni förstår inte och kommer antagligen aldrig förstå. Men jag vet inte vad jag ska ta mig till för att slippa det här.