Försvunnen och vilse.

Jag är hungrig, men för tjock för att förtjäna att äta. Det kommer sluta med att jag kommer äta ändå. Jag känner mig själv och jag är en sjuk, tjock, störd, äcklig människa som inte förstår varför folk inte spyr av blotta synen av henne. Det hade jag gjort om jag var ni. Det är vad jag vill göra varje gång jag ser mig.

Jag vill behålla Lola. Jag ser potential i henne. Bara hon klarar av att lugna ner sig först. Jävla mamma.