Försvunnen och vilse.

Inatt blev jag den svagaste individ jag vet. Jag la mig i fosterställning och bara grät rakt ut. Jag lät allting bara komma ut. Att du lämnade mig var det värsta du kunde göra. Du visste hur rädd jag var för att bli sårad och det var precis vad jag blev. Du får mig liksom att tappa hoppet om att bli kär. Jag trodde inte på kärlek innan du kom. Jag struntade i allt som hade med förhållande att göra. Men du förstörde mig. Du omvände mig till att kunna tro på oss. Det gick en månad och det är en av dom finaste månaderna i mitt liv. Men förra tisdagen bara vände allt. Du blev tyst och jag fick panik. Jag försökte få tag på dig, men inget svar. Inte förräns igår. Du skrev att du sa att det kunde hända. Du hade isolerat dig från nästan alla, även mig och jag anade det. Men det som skrämde mig var att jag inte var säker. De enda stunderna när jag var lugn, var när jag tänkte att du isolerat dig. Alla andra tankar dödade mig och jag förstog att om du hade isolerat dig så skulle jag kunna ta det lättare nästa gång... Nästa gång kommer aldrig, då du insett att du inte vill ha ett förhållande. Eller vill och vill. Du klarar det inte. Och när du skrev det så sprack mitt hjärta igen. Det som spruckit så många gånger förut. Fast den här gången gjorde det ondare och det sprack mer än det någonsin gjort förut. Eller nej, en gång har det spruckit mer. Men du har sårat mig så jävla djupt. För dina ord ekar i mitt huvud "Men då sårar vi inte varandra då?"

Det var ditt löfte till mig och du bröt det. Visst, du ska inte vara i ett förhållande om du inte klarar det. Speciellt inte med mig, om du inte klarar att någon är beroende utav dig. Men du var så mycket för mig. Du var liksom det finaste jag visste. Jag kan inte definiera mina känslor för dig. Men dom är starka och hade kunnat bli starkare. Du gav mig hopp, och det var det värsta du kunde göra. För du gav mig hoppet som inte fanns egentligen. Du gav mig hopp om oss, när du kände dig instängd. Jag kan inte förlåta dig för det. Och jag vill inte ens känna dig. Jag önskar att du suddades ut ur mitt minne. Men jag känner mig själv. Du är etsad i mig. Det kommer du alltid vara.

Att jag alltid ska falla för såna cpn och sär. Fan ta allt som har med känslor att göra. FAN TA DET!