Nätterna tar kol på mig.

Att jag gråter mig till sömns är ett faktum. Jag klarar av dagarna utan att bryta ihop. Men när jag sitter i min ensamhet i mitt rum, lyssnar på musik och får släppa fram tankarna, det är då jag tappar taget. Det är då kontrollen slipper ur mitt grepp. Det är då tårarna rinner längs kinderna och förstör allt. Allting gör ont. Vad jag än tänker på gör det ont.

Jag kan inte sluta hoppas på att du ska komma tillbaka. Även fast jag vet att det aldrig kommer hända. Jag hoppas fortfarande och jag vill ge upp. Men jag kan inte.


Now that you've made me want to die
You tell me that you're unboyfriendable
And I could never make you stay

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0