Försvunnen och vilse.

Jag vet inte vem jag gör någonting för längre. Jag känner bara hur värdelöst allting känns. Jag ser ingen mening med vardagen. Att gå till skolan känns så jävla meningslöst, nu när jag ändå hamnat efter. Jag är världens mest värdelösa människa. Jag behövs egentligen inte. Det är så det känns i alla fall.

Känns som att någon försöker rensa bort mig från livet. Jag har alltid tänkt att alla sjukdomar är jordens sätt att rensa bort människor från jorden, eftersom att vi är för många. Vi får inte plats. Jorden gav mig alltså först diabetes. "Die motherfucker". Det finns hjälpmedel, man kan överleva diabetes. So i did. Nehe, hon lever fortfarande den jäveln. Vi ger henne reumatism också, nu jävlar ska hon dö". Jag överlever det med. MEN VARFÖR LEVER JAG NÄR DET ÄR MENINGEN ATT JAG SKA DÖ?

Jag VILL inte dö. Jag vill leva. Men inte såhär. Jag vill bara ligga och sova bort allt. Jag är så jävla orkelös och deprimerad att det är sjukt. Jag vill oftast bara ligga och gråta och sova om vartannat. Men livet funkar inte så. Istället håller jag allt inom mig och låtsas att jag klarar det här.

Men jag är inte okej. Jag äter ihjäl mig för att jag inte klarar av att leva. Fan ta allt.