Merry happy.
Jag vet inte vem jag gör någonting för längre. Jag känner bara hur värdelöst allting känns. Jag ser ingen mening med vardagen. Att gå till skolan känns så jävla meningslöst, nu när jag ändå hamnat efter. Jag är världens mest värdelösa människa. Jag behövs egentligen inte. Det är så det känns i alla fall.
Känns som att någon försöker rensa bort mig från livet. Jag har alltid tänkt att alla sjukdomar är jordens sätt att rensa bort människor från jorden, eftersom att vi är för många. Vi får inte plats. Jorden gav mig alltså först diabetes. "Die motherfucker". Det finns hjälpmedel, man kan överleva diabetes. So i did. Nehe, hon lever fortfarande den jäveln. Vi ger henne reumatism också, nu jävlar ska hon dö". Jag överlever det med. MEN VARFÖR LEVER JAG NÄR DET ÄR MENINGEN ATT JAG SKA DÖ?
Jag VILL inte dö. Jag vill leva. Men inte såhär. Jag vill bara ligga och sova bort allt. Jag är så jävla orkelös och deprimerad att det är sjukt. Jag vill oftast bara ligga och gråta och sova om vartannat. Men livet funkar inte så. Istället håller jag allt inom mig och låtsas att jag klarar det här.
Men jag är inte okej. Jag äter ihjäl mig för att jag inte klarar av att leva. Fan ta allt.
Känns som att någon försöker rensa bort mig från livet. Jag har alltid tänkt att alla sjukdomar är jordens sätt att rensa bort människor från jorden, eftersom att vi är för många. Vi får inte plats. Jorden gav mig alltså först diabetes. "Die motherfucker". Det finns hjälpmedel, man kan överleva diabetes. So i did. Nehe, hon lever fortfarande den jäveln. Vi ger henne reumatism också, nu jävlar ska hon dö". Jag överlever det med. MEN VARFÖR LEVER JAG NÄR DET ÄR MENINGEN ATT JAG SKA DÖ?
Jag VILL inte dö. Jag vill leva. Men inte såhär. Jag vill bara ligga och sova bort allt. Jag är så jävla orkelös och deprimerad att det är sjukt. Jag vill oftast bara ligga och gråta och sova om vartannat. Men livet funkar inte så. Istället håller jag allt inom mig och låtsas att jag klarar det här.
Men jag är inte okej. Jag äter ihjäl mig för att jag inte klarar av att leva. Fan ta allt.
From the stars.
He catches raindrops from his window
It reminds him of how we fall
From the stars back to our cities
Where we've never felt so small
Raindrops from his window
Making puddles in his hands
He se's how quick the water's rising
As another raindrop lands
It reminds him of how we fall
From the stars back to our cities
Where we've never felt so small
Raindrops from his window
Making puddles in his hands
He se's how quick the water's rising
As another raindrop lands
Det finns kärlek till dig, fast mitt hjärta är kallt.
Jag kom att tänka på oss igår när jag satt på bussen. Det var nästan så jag började gråta för att jag fattar ingenting längre. Jag vet inte vad som har hänt alls. Jag hatar att vara såhär förvirrad. Men vad fan hände egentligen?
We drifted away.
(Det handlar INTE om Per.)
We drifted away.
(Det handlar INTE om Per.)
