Försvunnen och vilse.

Jag har funderat på varför det är så sjukt svårt att erkänna att man faktist har fel? Det är jättemånga som verkligen inte kan erkänna att dom hade fel. Bara säga att "Okej, jag hade visst fel". Man hittar på ursäkter och förnekar bara. Det är rätt sjukt. När folk erkänner att dom har fel, så blir jag varm i kroppen och blir glad! Att folk vågar erkänna att dom faktist har fel är en av dom bästa egenskaper man kan ha, enligt mig!

Jag har också funderat på mig. Mitt beteende, mina problem, mina hjärnspöken. Det har blivit mycket lättare att förstå mig själv. Jag ser allt mycket klarare i mitt huvud nu för tiden. Det är inte ett stort trassligt garnnystan som bara leder till förvirring när man försöker tänka. Nej, nu är det lättare. Problemen är färre och mindre allvarliga och det är skönt. Trots att jag har mina svackor -host- igår -host-, så är det mycket bättre för tillfället. Men det blir så ibland.

I veckan ska jag försöka komma ner till simhallen och simma lite. Måste träna lite, känner jag. Att bara gå på diet hjälper inte i längden. Nej, nu ska jag bli FIT!

Nu ska jag fortsätta lyssna på musik och läsa fina bloggar