Försvunnen och vilse.

Min armbåge har tydligen bestämt sig för att göra så ont den kan. Kan alltså inte sova och kan inte låta bli att gråta av smärta. Ibumetin och mormor får rädda mig inatt. Jag hatar min jävla kuk-kropp, fyi

Varför går allt åt helvete på samma gång?