Every now and then I get a litte bit tired to listening to the sound of my tears.
Hej, mitt internet har totalfuckat dom senaste dagarna och jag skyller på att jag bor uppe på ett berg och vaktmästaren hade fuckat det. Nu funkar det iaf och dom senaste dagarna har varit HELVETE! Mår inte bra alls pga så sjukt många anledningar och jag orkar inte riktigt med att vara jag för tillfället. Vill spola tillbaka tiden till när jag sprang runt med urin-vin i kroppen hela natten i Stockholm stad och när jag hängde på hemmafester med finaste Kajsa. När jag levde för ruset och när jag fortfarande var ung och dum. Jag vet inte riktigt vart den Mijan tog vägen. Jag är knappt Mija längre. Jag har blivit Maria Schreiber, 18 år och vuxen. Jag hänger inte med i svängarna. Jag vill vara ung och dum igen. Jag vill dricka så jag får minnesluckor och går vilse. När jag bara finns. När citaten "On the weekend you get all drunk, try to escape til' monday comes" och "I am only living, when I am drinking" stod för mitt liv. Visst, det kanske var sorgligt i sig. Men jag hade så jävla roligt hela tiden. Jag riktigt trivdes och jag vill verkligen tillbaka. Nu står jag istället här och är vuxen. Tar ansvar för mina handlingar. Den där unga rebellen dog någonstans på vägen. Fan, säger jag. FAN! Jag är en vuxen jävla hagga. Önskar jag kunde stanna upp och få bara vara.
Att ha varit utan internet i två dagar har tillåtit mig att tänka efter lite extra. Det har varit så jävla jobbigt att jag bara velat krypa ur min kropp. Idag har dock varit bättre. Har umgåtts med mina vänner på slottet istället för att ligga inne och gråta hysteriskt. Har fått prata av mig och vågat öppna mig lite. På tal om att öppna sig, jag håller på att skriva ett reportage om min diabetes. Det är väldigt privata saker jag skriver om och jag är rätt stolt över att jag vågar publicera det i en skoltidning. Om ni vill se mina skolarbeten och sådär så har vi en arbetsblogg som vi var tvingade att skaffa, haha. http://noussi.blogspot.com/ Om ni är intresserade liksom.
Nu ska jag forsätta lyssna på broder daniel och kanske gå till slottet och dricka lite te med brewdarna. Bai
Att ha varit utan internet i två dagar har tillåtit mig att tänka efter lite extra. Det har varit så jävla jobbigt att jag bara velat krypa ur min kropp. Idag har dock varit bättre. Har umgåtts med mina vänner på slottet istället för att ligga inne och gråta hysteriskt. Har fått prata av mig och vågat öppna mig lite. På tal om att öppna sig, jag håller på att skriva ett reportage om min diabetes. Det är väldigt privata saker jag skriver om och jag är rätt stolt över att jag vågar publicera det i en skoltidning. Om ni vill se mina skolarbeten och sådär så har vi en arbetsblogg som vi var tvingade att skaffa, haha. http://noussi.blogspot.com/ Om ni är intresserade liksom.
Nu ska jag forsätta lyssna på broder daniel och kanske gå till slottet och dricka lite te med brewdarna. Bai
Kommentarer
Trackback
