Bloggande på sjukhuset i veckan
Isolerad. (måndag)
Jag är tillbaka på sjukhuset och jag känner mig så isolerad från allt. Känslorna av ensamhet slår tusen gånger hårdare än dom brukar. Jag känner hur allt bara tappar fästet och ångesten har hittat sin väg tillbaka. Att vara rädd för ingenting är en extremt konstig känsla. Att liksom känna hjärtat slå ut ur kroppen och ögonen spänna sig på allt som ens rör sig. Jag kan inte kontrollera det den här gången. Jag kan inte fokusera på att andas rätt. Andas i fyrkant. ANDAS I FYRKANT DÅ FÖR FAN! Det går inte. Jag har inte tålamodet den här gången. Jag tappar allt och jag orkar inte känna längre. Orkar inte känna någonting. Vill ha någonting som gör mig helt borta. Bara ge mig något som får allt att sluta slå så jävla hårt. Få mig att sluta gråta och få mig att andas. Jag vill bara skrika rakt ut, gråta hysteriskt och ligga på golvet och skaka. Vill bara att ångesten ska få ett ordentligt utlopp. Skrik ut ångesten ur min kropp. Jag vet vad som hjälper, men det är inte ett alternativ längre. Det finns inte i min värld längre, trots att det konstant finns i min hjärna. Egentligen vill jag nog bara bli frisk. Frisk på riktigt.
Helvetesnatt. (tisdag)
Natten var inte rolig alls. Ångest, vända, vrida, kolla på klockan, lyssna på musik, gråta, vrida och vänta lite till, somna, vakna, osv. Jag hatar att inte kunna sova. Man blir nästan mentalt störd av att sova dåligt.
Jag saknar verkligen allt. Allt jag inte har här. Internet och mobil. Jag känner mig så jävla borta att det finns inte. Snart ska jag äta middag och sen ska jag försöka låta bli att äta kvällsmat. Jag måste verkligen gå ner i vikt nu. Orkar inte se ut som ett jävla fläskberg. Tränade hårt som fan på sjukgymnastiken idag och sen gick jag ut och powerwalkade två varv runt sjukhuset också. Tog hälften så lång tid som igår, när vi gick allihopa, haha. Men jag gick trots allt bara en halvtimme. Det är en bra början iaf. När jag kommer hem ska jag gå ut och gå ner till stan och runt ringleden. Jag vet ju att Emma är på. Nej, nu skriver jag bara onödiga saker för att ha något att göra. Haha, eftersom att det finns I N G E N T I N G att göra här. Bah. Jag vill bara logga in på msn -buhu-
Just nu vet jag inte vem jag är, men jag vet att jag är tjock.
Orkar verkligen inte. (onsdag)
Igårkvällen var en av dom värsta kvällarna på senaste, på riktigt. Att jag fick höra att få ser gravid ut, fick min kväll att spenderas på toaletten, hysteriskt gråtande, knappt andandes. Fyfan vilken jävla ångest. Jag åt ingen kvällsmat igår p.g.a. detta. Tänkte ta mig EN macka med bara paprika på. Men sen kom den jävla kommentaren.
"Vet du om det blir en tös eller en pojk?"
"Va? Vadå?"
"Ja, blir det en tös eller en pojk? Eller är du inte gravid?"
"Ehrm, nej?"
"Neheee, du är bara rund om magen då alltså."
"Ja..." *gå fort därifrån*
Jag ska inte behöva höra något sånthär. INGEN ska behöva höra något såntdär. Man frågar inte bara sådär om någon är gravid. Sen att jag är en av dom ätstördaste jag känner, gjorde inte direkt saken bättre. Jag har bara lust att gå fram till kärringen, trycka upp ett fuck you, rakt upp i hennes ansikte och sen säga, man frågar inte folk om dom är gravida, aldrig! Gör ALDRIG om det, håll käften nästa gång, kärringjävel. Sen vända på klacken och gå. Men istället äter jag bara ett ägg till frukost och mår illa över bara det, planerar hur jag ska kunna komma undan med att äta så lite som möjligt och funderar på att börja spy upp allt jag äter. Allt känns verkligen bara som ett stort jävla helvete just nu. Jag vill bara åka härifrån NU! Jag klarar inte av det här på någon nivå som helst.
Jag är tillbaka på sjukhuset och jag känner mig så isolerad från allt. Känslorna av ensamhet slår tusen gånger hårdare än dom brukar. Jag känner hur allt bara tappar fästet och ångesten har hittat sin väg tillbaka. Att vara rädd för ingenting är en extremt konstig känsla. Att liksom känna hjärtat slå ut ur kroppen och ögonen spänna sig på allt som ens rör sig. Jag kan inte kontrollera det den här gången. Jag kan inte fokusera på att andas rätt. Andas i fyrkant. ANDAS I FYRKANT DÅ FÖR FAN! Det går inte. Jag har inte tålamodet den här gången. Jag tappar allt och jag orkar inte känna längre. Orkar inte känna någonting. Vill ha någonting som gör mig helt borta. Bara ge mig något som får allt att sluta slå så jävla hårt. Få mig att sluta gråta och få mig att andas. Jag vill bara skrika rakt ut, gråta hysteriskt och ligga på golvet och skaka. Vill bara att ångesten ska få ett ordentligt utlopp. Skrik ut ångesten ur min kropp. Jag vet vad som hjälper, men det är inte ett alternativ längre. Det finns inte i min värld längre, trots att det konstant finns i min hjärna. Egentligen vill jag nog bara bli frisk. Frisk på riktigt.
Helvetesnatt. (tisdag)
Natten var inte rolig alls. Ångest, vända, vrida, kolla på klockan, lyssna på musik, gråta, vrida och vänta lite till, somna, vakna, osv. Jag hatar att inte kunna sova. Man blir nästan mentalt störd av att sova dåligt.
Jag saknar verkligen allt. Allt jag inte har här. Internet och mobil. Jag känner mig så jävla borta att det finns inte. Snart ska jag äta middag och sen ska jag försöka låta bli att äta kvällsmat. Jag måste verkligen gå ner i vikt nu. Orkar inte se ut som ett jävla fläskberg. Tränade hårt som fan på sjukgymnastiken idag och sen gick jag ut och powerwalkade två varv runt sjukhuset också. Tog hälften så lång tid som igår, när vi gick allihopa, haha. Men jag gick trots allt bara en halvtimme. Det är en bra början iaf. När jag kommer hem ska jag gå ut och gå ner till stan och runt ringleden. Jag vet ju att Emma är på. Nej, nu skriver jag bara onödiga saker för att ha något att göra. Haha, eftersom att det finns I N G E N T I N G att göra här. Bah. Jag vill bara logga in på msn -buhu-
Just nu vet jag inte vem jag är, men jag vet att jag är tjock.
Orkar verkligen inte. (onsdag)
Igårkvällen var en av dom värsta kvällarna på senaste, på riktigt. Att jag fick höra att få ser gravid ut, fick min kväll att spenderas på toaletten, hysteriskt gråtande, knappt andandes. Fyfan vilken jävla ångest. Jag åt ingen kvällsmat igår p.g.a. detta. Tänkte ta mig EN macka med bara paprika på. Men sen kom den jävla kommentaren.
"Vet du om det blir en tös eller en pojk?"
"Va? Vadå?"
"Ja, blir det en tös eller en pojk? Eller är du inte gravid?"
"Ehrm, nej?"
"Neheee, du är bara rund om magen då alltså."
"Ja..." *gå fort därifrån*
Jag ska inte behöva höra något sånthär. INGEN ska behöva höra något såntdär. Man frågar inte bara sådär om någon är gravid. Sen att jag är en av dom ätstördaste jag känner, gjorde inte direkt saken bättre. Jag har bara lust att gå fram till kärringen, trycka upp ett fuck you, rakt upp i hennes ansikte och sen säga, man frågar inte folk om dom är gravida, aldrig! Gör ALDRIG om det, håll käften nästa gång, kärringjävel. Sen vända på klacken och gå. Men istället äter jag bara ett ägg till frukost och mår illa över bara det, planerar hur jag ska kunna komma undan med att äta så lite som möjligt och funderar på att börja spy upp allt jag äter. Allt känns verkligen bara som ett stort jävla helvete just nu. Jag vill bara åka härifrån NU! Jag klarar inte av det här på någon nivå som helst.
Kommentarer
Trackback
