Försvunnen och vilse.

Jaha, då vet jag varför jag har haft så ont i magen. Alltså, jag tror ingen förstår hur ont det gjorde egentligen. Det var faktist värre än mensvärk. 1000000 gånger värre! Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag gick runt i  lägenheten med panik i ögonen och höll mig för magen. Jag låg i sängen med värmekudde på magen och bara skrek! Det var helt sjukt. Sen när "det" kom ut så skrek jag och grät. Jag var så JÄVLA RÄDD! Jag trodde att jag skulle dö eller något. Sen när mamma förklarar och jag går och googlar, så hittar jag symptomen som jag har nästan varenda ett utav. Det här förklarar så himla mycket. Det känns väl skönt att veta varför det varit som det varit. Men ändå, nu har jag TVÅ kroniska sjukdomar. Jag tål inte det här. Iofs är den här botlig. Titthålsoperation, låter det lockande? Ne. Men smärtan är inte heller lockande. Speciellt med tanke på att värktabletterna inte ens hjälper. Haha, åh detta fina liv. Jag känner verkligen att jag behöver prata med Bobski. Jag är helt förstörd faktist. HAHA! Livet är så jävla ironiskt.