Försvunnen och vilse.

Att höra mammas tårar och skrik får mig att gå sönder inuti. Att höra hur hennes sista ork rinner ur henne, gör så jävla ont så ni anar inte. Jag vill själv bara skrika och gråta. Men istället får jag vara stark. Istället får jag ta hand om allt och alla. Hur ska jag orka? Hur fan ska jag orka? Det finns inte. När inte ens mamma klarar det, hur ska jag klara det då? När mamma som ska vara stark för mig när jag är svag. När inte hon orkar. Hur ska då jag orka? Svaret är enkelt... Det gör jag inte. Jag FÅR INTE vara svag. För då faller allt samman. Jag vet inte hur många gånger allt fallit samman egentligen. Det är för många gånger. Varje gång jag minskar minsta lilla i styrka, så faller mer och mer. Det här går inte. Jag orkar inte längre ta på mig det här. Det luktar mögel i hela köket. Antagligen för att det står mögliga talrikar med youghurt och grejer där. Jag vill spy på allt här hemma. ÄCKLIGT