Försvunnen och vilse.

Jahapp, började med att jag försov mig och missade första bussen, tänkte ta nästa. Missade självklart den också, då blev jag förbannad och sket i det. Fint temperament, jag vet, jag vet. Men jag gick iaf till apoteket istället och hämtade ut nytt insulin. Såg en transa där. Jag smälter lite när jag ser transor. Sen iaf, så går jag mot resecentrum. Förbi mig går Vålster, går framför mig hela vägen och han ranglar fram och skriker och har sig. Kändes ju säkert att ha en sjuk knarkare/alkoholist som brukar hoppa på random folk, framför sig. Mitt hjärta slog 2000 slag i sekunden. Var verkligen skiträdd. Sen så sprang jag på buss nummer 6 och åkte till Max för att inhandla en vegburgare och en mellanläsk. Max är sjukt dyra, men åh så goda! Åh, iaf. Busschauffören ser inte att jag plingat på Stalssiken. Stannar inte förrän i Ryd, jag går fram och berättar vad som hänt. Han ursäktar så mycket och säger att han snart ska vända tillbaka. Jag sätter mig igen och kommer på, GUD VAD LÄSKIGT HAN LÄT! Som en efterbliven typ. Får efterblivna köra buss? Något med honom skrämde mig iaf något otroligt. Rysningar längs hela ryggraden. Usch.

Sen åkte jag hem och gjorde frasvåfflor, som är något av det godaste som finns! Nu gör mamma pizza till sig och Tom, för hon har tydligen frågat mig om jag ville ha. Men jag sa tydligen nej? Jag måste göra någonting åt att jag pratar i sömnen. Drives me mad.

POWS