Försvunnen och vilse.

När tar det här slut? Mamma behandlar mig verkligen som crap. Vill bara springa ut i oändligheten och skrika. Skrika, gråta, springa, spy, allt sånt.

Mamma: sover du?
Jag: Nej?
M: Kom hit då...
J: Okej
M: Kolla här. Är det du som betalat det här och det här med mitt visakort?
J: Eh, nej? Varför skulle jag det? Jag vet inte ens vad det är?
M: Nehe, men vem är det då? Det är ju du som har mitt kontokortsnummer?
J: Men jag vet inte?
M: Nehe... -kollar skyldigt på mig-

-mamma ringer mig när jag är i Stockholm-
Jag: Hallå?
M: -gråter- HAR DU STULIT PENGAR AV MIG!?
J: Men nej? Vadå stulit pengar?
M: MEN VART ÄR DOM DÅ!? PENGARNA SOM BLEV ÖVER FRÅN KVANTUM IGÅR?
J: Men hur ska jag kunna veta det? Har du frågat Tom?
M: Ja, han säger att det är du.
J: Det är iaf inte jag. Sluta förstör min helg. Hejdå!
-jag lägger på-

Varför fick jag en så sjukt dålig mamma för?