Försvunnen och vilse.

Okej, inte bara en. Men en av mina stora mörka hemligheter är att jag skäms över att vara människa. Eller mänsklig, kanske man ska säga. Jag skäms över att jag går upp i vikt när jag äter, även om alla gör det. Jag skäms över att jag blir sårad av vissa saker, även om alla blir det. Jag ljuger om hur jag mår, även fast andra mår precis likadant. Jag skäms över att jag behöver äta för att överleva, även fast alla måste äta för att överleva. Men mest av allt skäms jag över att jag är jag. Det är det värsta. Att jag är en människa som fungerar som alla andra människor. Jag vill inte vara människa, för det är så JÄVLA hemskt. Hur en människa fungerar, tänker osv. Det är det värsta av allt.

Jag skäms förjävla mycket över att vara människa