Vaknar klockan fem igen en meter under marken.

Allt hade varit så sjukt mycket bättre om jag inte vore så sällskapssjuk.
Kom och håll mig sällskap?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0