Försvunnen och vilse.

Att sitta vid datorn istället för att jobba med matten känns som en bra prioritering just nu. Orkar inte, har ingen miniräknare, trött, ingen motivation. Haha, det låter bra, eller hur?

Inlägget igår skrevs i ren panik. Fick en jättejobbig känsla som inte var ångest, utan panik. Jag fick panik över att det kändes som att det var någon på mitt rum och jag inte kom ur min säng. Jag satt som fastklistrad. KASTADE mig ur sängen, ner på golvet och slog i huvudet och fick jätteont. Sprang ut i köket för att andas. Hämtade isvatten och en hammare. Haha, hammaren fick mig att känna mig tryggare. Usch, så vill jag aldrig känna igen