Försvunnen och vilse.

Inte okej. Den här känslan är INTE OKEJ! Att må såhär dåligt att behöva åka "hem" får bara inte finnas. Jag känner mig mer hemma här än vad jag gör hemma ibland. Alltså, jag vill inte åka hem. Jag orkar bara inte komma hem till den konstanta ångesten och olyckan. Jag kommer in i en sån jävla svacka när jag är hemma. Jag får ett sånt lyckorus av att vara i Stockholm. Allt känns vackert, färgglatt och glittrigt. Men sen när jag kommer tillbaka blir Skövde svartare och mörkare än någonsin. Det blir värre desto roligare jag har i Stockholm också. Jag har verkligen haft världens bästa lov. Världens finaste människor och bara fått orka leva lite. Känna lite mer livslust och lite glädje. Det är så jävla skönt. Jag hatar att Stockholm får mig att må så bra. För det får Sklövde att göra så jag mår så jävla mycket sämre. Om jag bara kunde få en dröm i uppfyllelse vore det att bo i en tvåa i Stockholm med balkong. Helst med badkar också. Alltså det vore livet. FUCKKKKKKK!

jag vill bara inte hem...