Försvunnen och vilse.

Hej igen. Jag måste blogga. Jag mår så jävla dåligt att jag bara vill dö. Verkligen så skulle jag uppskatta om någon dödade mig just nu. Jag trodde aldrig jag skulle känna såhär igen. Jag trodde den perioden var över. Men så märker man vissa saker och upplever vissa saker och inser att livet faktist inte var så bra som man trodde. Och det värsta är att alla vet att jag mår dåligt nu. Vem anade för 1½ år sen att jag mådde så dåligt som jag gjorde? I princip ingen. Men dom som märkte sa att man såg det i mina ögon. Tell me can my eyes betray me? Jag vet EXAKT när mitt liv vände till det bättre. Men varför såg jag inte att det vände till det sämre igen? Varför är jag så blind? Varför ligger jag och har ångest och vill bara krypa ur min kropp för att jag mår så dåligt, men inte ens märker varför? JAG VET VARFÖR! VARFÖR KAN JAG INTE BARA INSE DET DIREKT!? Varför ligger jag och väntar tills det blir så jobbigt att jag inte kan leva med mig själv? Jag klarar inte av det här längre. Jag klarar inte av mitt liv. Jag vill byta allt, allt och lite till. Men ni kan inte förstå, för jag klarar inte av att berätta. Jag är för komplicerad (fast egentligen vill jag bara inte berätta)



Det Är Jag Som Är Döden.