Försvunnen och vilse.

Godkväll. Idag var jag på sjukhuset och pratade med Monika, hon är snäll mot mig och vill alltid hjälpa. Det är bra att någon bryr sig. Vi pratade om mina ätstörningar och vad vi skulle göra åt dom, så here's the news. Jag ska till psykolog(!!!) och prata om det så ska jag få någon slags diagnos (skrämmande som fan) och bli remissad till ätstörningsenhet av något slag. Det kommer bli bra (jag måste intala mig det i alla fall).

Alla dessa år jag gått med mina jävla problem och alltid varit så jävla rädd för att berätta för någon vad som händer med mig. Det har bara bringat olycka och saker som jag ångrar. Men jag drog mig faktist ur mig det själv (och vännerna såklart!). Så jag är starkare än jag tror. Men med det här behöver jag hjälp, att kunna erkänna det är jävligt stort för mig. Och att ens kunna ta emot hjälpen är ännu svårare. Men nu ska jag visa min styrka och ta tag i mitt liv, sluta springa ifrån problemen, istället trycka upp dom mot väggen och döda dom. Tacktack för allt.

I'm so fed up with my thoughts of you
And your memories
And now every song reminds me
Of what used to be

<3