Försvunnen och vilse.

Ja skrämmer mig själv med hur lite jag orkar nu för tiden.
Jag har tappat motivationen till skolan. Dvs jag sover för länge. Åker inte dit även fast jag egentligen hinner. Jag grinar på skolans toaletter när jag mår dåligt. Jag har en oro i hela kroppen när jag kommer till skolan, den utvecklas nästan varje dag till ångest. Men tror ni jag vågar visa att jag mår dåligt? Neh. Exaktexakt. Just nu så behöver jag inte stressen av att inte klara av skolan. Jag mår redan så jävla dåligt och det får mig bara att må sämre. Jag orkar inte med mig själv...

Bra helg dock. Jag lever för helgerna. Då jag antingen är i Stockholm eller bara ligger hemma och sover i princip. Det är det bästa jag vet. Jag hatar verkligen stressen som jag har som en klump i magen. Den stressklumpen blir till oro som blir till ångest. Men på helgerna så blir itne klumpen till oro. Stressen lägger sig och jag kan vara mig själv för några dagar. Om inte helger hade existerat hade jag nog skolkat ännu mera.

Vad ska jag ta mig till?

Dom viskar du är tidlös
men dom menar omodern.

It won´t hurt when the killing is done by a friend
Maybe this time it will bleed untill I´m free