Försvunnen och vilse.

(rubriken har inget med texten att göra.)


Jag tänker skriva en text som handlar om någon jag inte tänker nämna vid namn. Men dom flesta kommer antagligen förstå vem det handlar om ändå.

Jag vill egentligen bara vara kompis med dig, och jag vill veta vad jag gjorde som blev så fel? Jag vill kunna prata med dig och kunna träffa dig utan att må dåligt av det. Jag vill inte att du ska hata mig. Jag vill vara din vän. Men jag vet att även om vi skulle bli vänner igen skulle inget vara som förut. Så egentligen är det väl inte värt att ens försöka. Men du betydde jävligt mycket för mig. Det gör du fortfarande. Du har en del av mitt förflutna. Du finns som ett kapitel i mitt liv. Även om kapitlet var jobbigt, svårt och en jävla pina. Så var det även ett av dom bästa kapitlena som skrivits. Du gjorde mig glad och jag var kär. Kär på riktigt. Men kärlek kan visst bli till hat på en sekund. Men jag får skylla mig själv. För jag gjorde fel. Någonstans visste jag nog att det inte skulle hålla. Men jag ville så innerligt att det skulle det. Så jag höll fast vid något jag visst inte skulle fungera/hålla. Men what doesn't kills me makes me stronger. Eller hur? Så du är mitt förflutna. Inte mitt nuvarande. Och om du någon gång bestämmer dig för att förlåta mig. Står jag med armarna öppna och har förlåtit dig också. Jag önskar vi kunde vara vänner.


Jag vet att vissa kanske blir ledsna på mig för att jag lägger ut den här texten och tycker att personen i fråga är en idiot. Men jag har rätt till att skriva/tycka/känna. Så bli arga om ni vill. Det här är mina känslor.