Försvunnen och vilse.

And I try.
Yes I try.
And I try so hard.

Jag orkar inte hur mycket som helst. Jag orkar inte bråka, orkar inte skrika, orkar inte argumentera. Jag drog slut på mina sista krafter nu. Jag orkar verkligen inte det här. Jag vet att du försöker hjälpa mig. Men du stjälper bara. I slutet är jag bara helt utmattad för att mina krafter inte räcker till. Jag hatar att du gör såhär mot mig. Du tror att jag gör det här med flit? Du tror att jag VILL må såhär dåligt? Guess what? Det vill jag inte. Jag vill må bra, som friska människor gör. Du har dragit dig ur det här. Och jag lät dig göra det i din egna takt. Du borde låta mig göra det i min egna takt också. För ju mer du pushar, ju sämre mår jag och desto mindre ork får jag. För att klara det här måste jag få göra det i min egna takt och på mitt egna sätt. Jag måste hitta min motivation. För det du gör/säger kommer bara sakta ner processen. Så SNÄLLA, BACK THE FUCK OFF! JAG MÅSTE FÅ GÖRA DET HÄR SJÄLV. SJÄLV. SJÄLV. SJÄLV!!!

"du verkar vara en väldigt ensam människa, hur har du klarat av att leva såhär i så många år?"
-det har jag inte-
"det vet jag inte."