Försvunnen och vilse.

Psykologen idag. Vi pratade om alla mina rädslor. Hon sa att det är min fantasi som skapar mina rädslor och att jag borde använda min fantasi för att bli av med dom. Men då kom jag fram till varför jag inte kunnat bli av med mina rädslor. Jag vill inte! Mina rädslor hindrar saker från att hända. Visst går jag på högvarv hela tiden pga allt jag måste akta mig för. Men jag känner en trygghet i att vara rädd. När jag är rädd så undviker jag att göra saker som är "farliga". Som t.ex. att gå ut själv när det blivit mörkt. Som att inte lämna mitt rum om jag inte måste osv. Om jag inte lämnar mitt rum, så riskerar jag inte att möta någon som ska döda/våldta/råna/kidnappa mig. Då minskar risken. Förstår ni hur jag tänker?

Det är såna tankar som går runt och runt i mitt huvud, dag in och dag ut. Visst är det jobbigt somfan. Men om det är det jag måste leva med för att känna en uns trygghet. Är det så det får vara.

Tycker ni jag är sjuk som tänker så?
Håller ni med mig?
KOMMENTERA!

http://se.limbino.com/c01/link/w8k9kebla8