Försvunnen och vilse.

Jag har en sån ständig tomhetskänsla inuti mig. En känsla som skriker att jag är världelös och som sätter klorna i mitt hjärta och river sår som blöder. Och jag blöder ihjäl. Tomhetskänslan förstör min vardag och imorse vaknade jag och cried my heart out. Det gjorde så jävla ont, allting. Jag är för ömtålig. Om någon rör mig börjar jag blöda. Och ändå är det jag som gör mest skada. Jag river och jag slår, tills jag är full av blödande sår och blåmärken. Och jag blöder ihjäl. Jag behöver hjälp. Jag går till psykolog, jag har börjat prata med mamma och pappa, jag har underbara vänner som lyssnar. Men hur ska någon av er kunna hjälpa mig om jag inte kan öppna mig tillräckligt? Om jag ljuger och säger att jag mår bra? Hur i helvete tror jag själv att jag ska kunna få hjälp, om jag inte låter något hjälpa mig på riktigt? Har någon ett vettigt svar? Och jag blöder ihjäl.                      Save me from myself.