Betydelselös.

Betydde jag inte mer för dig?
Var det så lätt att bara glömma att jag existerade?
Gör det inte ens lite ont?
Nehe.
Tack.
Jag känner mig så jävla ledsen.
Jag vet inte vart jag ska lägga den ledsamheten, så det blir det gamla vanliga.
Snart kommer väl någon och släpar in mig på psyket eller nåt.
Jag hatar världen.
Jag hatar mig.
Mest hatar jag mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0