Försvunnen och vilse.

Det här är _INTE_ okej. Jag har ätit så sjukt jävla mycket, magen spänner så det gör ont men ändå kan jag inte låta bli att ens tänka på att äta mer, ändå går jag förbi köket och tar den där extra potatisen. Så jävla sjukt att en ätstörning kan få en att göra så sjuka saker. Orkar inte bry mig om jag är fet just nu. Seriöst, jag orkar ändå inte gå ut och försöka ragga upp någon, bryr mig därför inte hur jag ser ut, men jag kommer ändå klaga, så säg inte "gör nåt åt det då". För det orkar jag inte just nu.

Två bloggar ikväll också, men skit samma hur många det är, jag skriver när jag vill skriva och jag skriver vad jag vill skriva. Just nu vill jag gå till badrummet, stoppa fingrarna i halsen och kräkas upp lite av maten, bara _LITE_! Men jag ska inte, vill inte bygga upp en bulimisk ätstörning också. Det räcker med den jag har, thank you very much.

Och det stör mig att ingen tar kontakt, det är ALLTID jag som tar kontakten först. Jag uppskattar småsaker som när någon smsar, ringer eller till och med skriver till mig på msn. Men det händer väldigt sällan må jag säga.

Nu ska jag fortsätta till min otroligt otrevliga kväll som jag önskar kunde vara jävligt mycket roligare och bättre.

<3





I just happend to feel so alone, for today for all days to come.