To broken to move on.
Här sitter man igen och bloggar, det har jag inte gjort på några dagar för jag har varit hos Sissel i Stockholm. Hon är verkligen min bästa vän och jag älskar henne. Tack för den här jättemysiga och trevliga helgen, VI SKALL GÖRA OM DET SNART IGEN! Men nu när man kommer hem, så kommer allt tillbaka till en. Alla hemska tankar och alla jobbiga problem. Stora problem som känns nästan omöjliga att lösa, men ja. Någon gång ska jag ta tag i alla mina problem, men jag börjar med dom små.
Jag har nästan glömt Jp, nästan helt faktist. Men det finns ju dom där fina tankarna som är så svåra att släppa. Fuck, typ. Men ja, jag är inte ensam... (Jag hatar att jag inte kan lyssna på musik utan att tänka tillbaka)
Just nu vill jag äta, äta och äta lite mera. Det är så jävla svårt. Jag behöver gå ut och gå. Men jag klarar knappt av det ensam. Det är otroligt tråkigt tycker jag, BLÄ! Kom och gå ut och gå med mig?
Nu ska jag gå och göra omelett, för jag klarar inte av att min mage SKRIKER efter mat. BLÄÄHÄHÄÄHHÄÄHÄÄÄÄ
Varför är ingen inne på msn?
Ställ er upp!
Hur låter en hund?
Säg woof!
<3
ÅH DU ÄR SÅ SÖT