Försvunnen och vilse.

Jag vaknade nyss, är klarvaken och vet inte vart jag ska ta vägen med tanke på att bobski(som för övrigt är den enda på min msn som är online) är helt väck. Jag antar att jag var jobbig förut, tänker inte ens prata om det. Jag har drömt konstiga drömmar om allt och inget. Det var nog ganska bra för mig tror jag. Att jag drömde om oss. För allt som är kvar är en dröm om vad kärlek kunde va. Jag drömde att du älskade mig, men jag sa nej, jag visste den här gången vad som skulle hända. Allt började om på nytt och jag kunde välja att inte älska dig. Jag valde att låta dig gå, för slutet gör för ont i mig. Vårat slut. På våran saga. Som just för tillfället aldrig tar slut. Men jag tror att slutet har just börjat mellan dig och mig. Om det här är början på att glömma är jag tacksam. Även om det här inte är början är jag glad att jag drömde detta. För jag älskar att vi älskade varandra, även om det bara var för några dagar, timmar eller minuter. Så älskade vi varandra. Och det känner jag, att det var äkta. Jag som alltid gått runt och trott att du inte menade det du sa. Men jag förstår nu, ser allt klarare. Även om jag hade nekat dig min kärlek, så hade jag mått dåligt. Så det här är väl ett litet förlåt, antar jag. Även om jag inte tycker att du förtjänar det, för att du tog mitt hjärta och trampade på det (tro mig, det här betyder inte att jag inte hatar dig), och det kommer jag aldrig glömma.

Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig
Skratta åt det, för då kommer jag kanske över det
Hur kunde du falla när han sa,
jag älskar dig, jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

<3