Försvunnen och vilse.

(det förra inlägget skrev jag vid 01 igår. Det sparades tydligen som ett utkast)

Jag är så trött på mitt liv, eller s.k. liv. Det icke existerande livet. Jag vaknade imorse, klockan halv 1 ungefär, och satte direkt på datorn,gick ut i köket och kom på att det var lite försent för att äta frukost. Så istället kokade jag makaroner och klickade på nån äcklig pastasås från willys(otroligt viktig information enligt min hjärna, tydligen). Gick tillbaka till datorn med maten och loggade in på msn och bilddagboken. Var otroligt chockad när bara 4 personer var inne. Jag började undra vart fan alla var. Men sen kom jag på... Folk är ute och gör saker med sitt liv, dom är ute på picknickar, dom är ute på stan, dom är ute och träffar vänner. Sen jag, jag sitter här själv inomhus, ensam, i mitt icke existerande liv. Jag tänkte, jag kanske skulle ha en liten picknick. Men jag kom på sen, att vem skulle komma? Ingen... Jag känner ingen här, det har jag inget emot. Men jag önskar mig bort härifrån, så mitt liv kan börja någon gång. Varje gång jag kommer till någon vän i Stockholm så lever jag så jävla mycket. Jag är full av liv och springer runt och har allderles för mycket att göra. Det är inte konstigt att jag blir deprimerad av att att bo här i skövde, jag vill inte skaffa ett liv här, det erkänner jag. Men det är inte heller lätt att skaffa vänner i en stad som hatar en (ja jag menar verkligen hatar). Jag sitter nu här utan något att göra och funderar på att gå och duscha, handla och äta. Som mitt liv ser ut, sorgligt men sant.

Jag är trött på mina rutiner.

Glöm krav, rutiner, vi har för bråttom
Jag drömmer mig bort, saknar sommaren i Stockholm
Leva livet som det bara var så, hela tiden ta varenda dag så

<3