Försvunnen och vilse.

Förlåt att jag knappt bloggar längre, åh ni trogna bloggläsare. Men jag får komma med en förklaring.
1, min dator har krashat. Så jag får sitta vid mamma och toms dator, vilket gör mig stressad för att dom alltid kommer och vill ha tillbaka datorn efter 15 sekunder. Det ger mig inte heller tid att  blogga.
2, jag känner att jag inte orkar skriva ut allting här längre. Om jag vill säga nåt eller prata om nåt så tar jag upp det med mina vänner. Och, självklart så kommer jag gå tillbaka till att skriva det här. Men jag känner mig stressad som sagt, och det är svårt att skriva blogg under stress.
3, jag orkar inte skriva. Så enkelt som det låter. Jag har ingen ork att försöka sätta ord på känslorna längre. istället ligger jag i min säng och gråter, det är lättare än ord.

Jag mår fortfarande inte bra och jag behöver stöd. Jag väntar mig inte att ni ska göra mig frisk och lycklig. Men erat stöd gör mer än ni tror. Av det jag hört iaf. För ni som säger att ni gjort allt ni kan, det har ni, och det har hjälpt. Men sluta inte upp med det. För även om det bara är ett sms, ett telefonsamtal, en msnkonversation, en kommentar på bdb/bloggen så gör det verkligen jättemycket att ni bryr er att jag lever.


För att vara ärlig brukar jag strunta i att skicka sms/ringa/logga in på datorn bara för att se om någon märker att jag är borta... Det händer inte ofta att folk märker det...

Älskling jag har aldrig kunnat lära dig någonting
I bästa fall så kan jag bidra med en känsla

<3