Håll mig älskling.
Det var ett tag sen jag uppdaterade nu. Men jag känner att jag inte har haft varken tid, ork eller ord. Men nu ska det nog bli bättre, förhoppningsvis. Det är ju så att jag går mot ljusare tider. Jag är inte kär i Jp längre, visst så tänker jag på vad vi hade osv. Men inga såna känslor kvar. Det är bara hat kvar, och det känner jag att jag kan leva med.
Ätstörningarna funkar inte alls längre. Jag kan inte tänka så som man borde tänka, så jag ska försöka börja gå ut och gå, sen typ slänga all mat som jag småäter (mackor är djävulen själv). Jag behöver liksom komma iväg härifrån, från skövde och hemma. För när jag är borta äter jag inte alls lika mycket! Men sen har man ju sånt som måste göras här också. Jobba t.ex.
JAG HATAR MITT JOBB. Seriöst, när jag ens tänker på att gå dit så får jag massor med jävla ångestkänslor i kroppen, och det är inga små känslor heller. Dom skriker i mig och jag bryter ihop ganska ofta p.g.a. det. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH. Jag klarar inte att jobba. Jag vet inte ens hur jag ska orka skolan, visst lär det vara bättre än jobbet, men jag har svårt med tvingade saker. Saker som man måste, jag klarar det inte. Jag vill bara kunna få göra saker på eget initiativ. Och det vet jag att jag skulle göra då också. T.ex. om jag inte vill gå på en lektion i skolan, vet jag själv att jag inte skulle få något gjort då heller, jag fungerar inte så. Och jag vill absolut inte gå ensam, jag vill inte det. Och nu så var det liksom lite så att jag skulle gå med Kajsa, men hon verkar inte vara säker på att hon ska gå. Så vips blev jag ensam igen... Jävla skit, ÅT HELVETE MED SKOLAN OCH JOBBET. Jag fungerar inte.
Why should it be so bad to be bad,
when it's so hard to be anything at all?
<3
Ätstörningarna funkar inte alls längre. Jag kan inte tänka så som man borde tänka, så jag ska försöka börja gå ut och gå, sen typ slänga all mat som jag småäter (mackor är djävulen själv). Jag behöver liksom komma iväg härifrån, från skövde och hemma. För när jag är borta äter jag inte alls lika mycket! Men sen har man ju sånt som måste göras här också. Jobba t.ex.
JAG HATAR MITT JOBB. Seriöst, när jag ens tänker på att gå dit så får jag massor med jävla ångestkänslor i kroppen, och det är inga små känslor heller. Dom skriker i mig och jag bryter ihop ganska ofta p.g.a. det. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH. Jag klarar inte att jobba. Jag vet inte ens hur jag ska orka skolan, visst lär det vara bättre än jobbet, men jag har svårt med tvingade saker. Saker som man måste, jag klarar det inte. Jag vill bara kunna få göra saker på eget initiativ. Och det vet jag att jag skulle göra då också. T.ex. om jag inte vill gå på en lektion i skolan, vet jag själv att jag inte skulle få något gjort då heller, jag fungerar inte så. Och jag vill absolut inte gå ensam, jag vill inte det. Och nu så var det liksom lite så att jag skulle gå med Kajsa, men hon verkar inte vara säker på att hon ska gå. Så vips blev jag ensam igen... Jävla skit, ÅT HELVETE MED SKOLAN OCH JOBBET. Jag fungerar inte.
Why should it be so bad to be bad,
when it's so hard to be anything at all?
<3
Kommentarer
Trackback
